fredag 10 september 2010

nu är det din tur?

Ibland känner jag otrolig tacksamhet för att jag är jag.

Ibland känner jag skuld för att jag inte är mer tacksam.

Tror att de flesta människor i länder som Sverige rent intellektuellt förstår att de haft turen med sej. Uppenbara fördelar som att vara vid liv, är så påtagliga att ingen kan blunda för dem.

Problemen uppstår först när gränserna suddas ut och blir mer diffusa. Vem har egentligen haft turen på sin sida?

Att jag plötsligt blivit djup och besynnerlig bottnar i att jag precis gråtit till en film. De gånger detta har hänt mej kan räknas på ena handens fingrar, vilket borde betyda att filmen förtjänar eftertanke och inte minst ett blogginlägg.

I varmare länder där växter som knappt överlever på svenskarnas fönsterbrädor står i blom vid vägkanten, brukar min mamma stanna till och berätta om hur de vackra blommorna har en mörk hemlighet.

Budskapet har gått fram. Jag har förstått att akta mej för vit oleander.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Är inte du i Lund!? Den cinemastiska scenen är inte SÅ bra i Skåne, tro det eller ej...

anna sa...

Svaret på din fråga är nej, jag är inte i Lund.

 
Site Meter