crowded

Det har visat sej att jag är rädd för människor. I alla fall om de samlas i tusental framför mej i skidbacken, är så kallade töjs och kommer från Holland.

Plötsligt kände jag mej människofientlig. Snudd på mordbenägen. Som tur var besinnade jag mej i sista stund och åkte hem.

tur i oturen

Ibland har man tur. Det beror lite på hur man ser det, men jag väljer att se ALLTING från den ljusa sidan.

Om ditt bagage för en gångs skull skulle komma först på bandet, sänder du kanske en tacksamhetens tanke, vartefter du tar din väska och går. Om ditt bagage å andra sidan väljer att dyka upp en halvtimme efter alla andras väskor, sänder du så många tacksamhetstankar att de övre makterna får plötslig stresshuvudvärk.

Det är först när man på riktigt börjat tvivla, som det känns som att man verkligen har tur när väskan faktiskt mot förmodan dyker upp.

Jag är alltså sjukt tacksam, även om det tog ynka 26 timmar att ta sej från Umeå till Veysonnaz. Funderar på att ge SJ en stor eloge. Jag väljer att avstå.

tillbaka till verkligheten

Det har varit ruskigt bra uppdatering på den här bloggen på senaste tiden, och för detta ber jag så hemskt mycket om ursäkt.

Nu blir det andra bullar! Kan dock inte utlova någon resedagbok.

Det har varit en bra jul för övrigt.

svedala

Imorgon bär det hem till Sverige igen. Hem sköna hem. Innan jag tar tåget till flyget är det tydligen tänkt att jag ska hinna åka skidor med barnen, äta lunch på berget och sedan ta mej hem och duscha. Kommer att bli kanon!

Jag blir mer och mer övertygad om att Helen och mamma har någon typ av blodsband. Eller att de i alla fall är själsfränder eller något i den stilen. Listan kan göras lång. Den bästa solkrämen är, Piz Buin. Den godaste osten är, Borsin. Nu har även ytterligare en sak lagts till listan. Tidsuppfattning.

Helen säger; Jag kan skjutsa dej till bussen.
Anna säger; Tack, det blir kanon!

Vi fick jaga bussen nerför berget. Det var lite av en upplevelse. Hon är faktiskt en jävel på att köra bil.

mysteriet

Det hände ingenting med benen. Förutom att jag grät i liften upp efter första åket, klarade jag mej riktigt bra. Detta betyder alltså att jag antingen blivit ruskigt vältränad, eller att jag helt enkelt tappat känseln helt. Det återstår att se.

awfully cross

Han väljer att ta den tvåhjulsdrivna bilen. Det spösnöar. Han lyckas med konststycket att backa ut precis så långt från garaget att bilen blockerar hela vägen. Bilen fastnar. Han känner paniken, vet att någon kommer att få en rejäl utskällning. Försöker på egen hand att, med alla tillgängliga medel, få loss den hopplöst fastnade bilen. Detta leder endast till att bilen blir ändå mer hopplöst fastnad, och att det nu dessutom är två stora hål i gräsmattan.

Krävdes mycket vilja, furiös puttning, ett par plankor, snökedjor och en tung högerfot, för att få loss bilen.

Jag tror inte att äktenskapet är i fara, hon har glömt det imorgon.

mjölksyra (2)

Jag känner rädsla. Det finns en överhängande risk att något otroligt dåligt kommer att hända med mina ben imorgon. Träningsvärk, den snudd på dödliga varianten skulle jag tro.

Har idag ägnat hela förmiddagen åt att bära diverse barn och slädar uppför en slalombacke. För att göra det hela lite mer utmanande, valde det att spösnöa, och på grund av detta låg det ett minst två decimeter tjockt snötäcke över hela pisten.

För att ytterligare utmana ödet, har jag skrivit en enda sak i morgondagens planering. SKIDÅKNING. Det kommer att bli alldeles, alldeles... underbart!

manchester

Jag älskar manchester! Inte staden, och verkligen inte på något sätt tyget. Nej, jag älskar manchester sprunget ur nyfallen snö och en pistmaskin. De andra varianterna kan jag klara mej utan.

Idag var jag så ensam i Veysonnaz, att jag kunde se mina egna spår i manchestern.

Gud är god!

det är bra med insikt

Ligger man i riskzonen för att bli psykiskt sjuk, om man själv är medveten om att man ligger just i rikszonen? Tror inte det. För att verkligen ligga i riskzonen bör man inte ha någon som helst aning om det själv. Annars löper man en överhängande risk att göra något åt saken, innan det verkligen barkar åt fanders.

Alltså, alla ni insiktsfulla människor där ute. Räds inte, utan se det som ett friskhetstecken.

pinsamt

"Skriv namnet på tre varumärken du gillar"

De tre första som poppade upp i mitt huvud var; Coca Cola, Balisto och Treo.

Jag kommer att leva länge.

språksamt

Svenska kyrkan har lyckats!

Jättetrevligt julbord med svenska au pairer, i Lausanne. Det var dessutom oskäligt billigt. Endast två pengar kostade kalaset.

För övrigt kan jag tillägga att en månad av irländska inte direkt varit välgörande för min svenska dialekt. Efter att ha diskuterat huruvida Bergsbyn är en plats på kartan, med en tjej från Karlstad, pratade jag som om jag fått en snudd på dödlig överdos av Hajk. Det blev turligt nog inte långvarigt, och nu är jag tillbaka till det gamla goda schälläftämålet igen.

Den engelska dialekten är dessvärre bortom all räddning. Men lite svinn får man ju räkna med.

specifikt

Åkte tåg till Lutry igår. På biljetten valde det att stå; ett byte. Vars detta byta skulle äga rum, valde biljettmakaren dock inte put down in words. Pekulär situation. Vad göra?

Kände paniken och hoppade av tåget på en stor station, enbart eftersom merparten av mina medpassagerare valde att göra detsamma. Ibland är det bra att följa strömmen. Tre minuter senare kom anslutningståget, och 12 minuter senare anlände jag i Lutry.

"De övre makterna är inte alls emot dej som du säger Thomas, eehmrf... Anna"

variation

Schweizare har verkligen gjort vad de kunnat för att få äta stora mängder smält ost, och dricka ändå större mängder vin.

Idag åt jag raclette till lunch, och det ser ut att bli fondue till middag. Ibland kan det bli lite för mycket av det goda.

Det bästa i kråksången är att man tydligen inte får dricka annat än vin till varken fondue eller raclette, för att osten klumpar sej i magen av vätskan om det inte är alkohol i. Detta kan vara förklaringen till varför min magsäck i mitt tidigare liv som intet ont anande fondue/raclette-ätare, har svällt upp till enormitet. Det kan också vara schweizarnas bortförklaring för att få svepa i sej ytterligare några glas vin.

total koll

- Hej Anna, grattis på namnsdagen!
- Jasså, är det Marie idag?

Jag är på topp!

det är farligt att leva, man kan dö

Är man guldfisk är risken större.

är du konfirmerad?!

Jag har total koll på det här med tro.

I Schweiz har det idag varit nationell helgdag. Vaför undrar ni. Oroa er inte, ni ska ej längre behöva sväva i ovisshet.

Helen säger; Oh, we are celebrating the Immaculate Conception.
Anna säger; Jasså, det gör vi inte i Sverige.
Helen säger; Hmm, det kanske har något att göra med att ni är protestanter?

Ibland får man skämmas ögonen ur sej.

Immaculate Conception alltså, eller var det Artificial Insemination? Hädisk som ett troll, lycklig som en räka.

det jämnar ut sej

Gårdagens skräckupplevelse med förfärligt bilföre, har redan idag givit återbäring i fantastisk skidåkning.












För vem kan säga nej till en halvmeter puder?

det stormar

Idag har det snöat ordentligt. Har kommit minst en halvmeter, och jag valde att ta bussen. Kändes som ett självmordsförsök som troligtvis skulle resultera i just självmord, att ta den tvåhjulsdrivna bilen utan snökedjor.

I Sion valde det att regna. Det var trevligt i alla fall. Detta främst på grund av trevligt sällskap, och att vi mestadels hade förstånd att hålla oss inomhus.

När huvudvärken började smyga sej på vid fyrasnåret, blev jag konfunderad. Efter några minuter av konfunderadhet, fann jag källan till problemet. Mindre bra planering att inte äta någon lunch. Huvudvärken botades snabbt med en macka på närmaste café. Här blev vi sittande. När personalen tittat konstigt på oss så länge att det inte längre gick att blunda för, begav vi oss åter ut i regnet.

Stort tack till Anna

ett svart får

Alla känner apan, men apan känner ingen. Det är jag som är apan.

Det har visat sej att alla i den här byn känner varandra, och man hälsar glatt på alla man träffar. Attans osis att ingen talat om för mej att så var fallet. Nu vet jag. Ska genast skruva på mej mitt finaste leende och bege mej ut i byn för att kompensationshälsa på de främlingar som tidigare försummats. Jag vill också passa på att be så hemskt mycket om ursäkt.

Har också blivit upplyst om att detta inte gäller under turistsäsongen, tack och lov.

sär skrivning

Den uppmärksamme har säkert noterat att jag skriver "mej" och "dej" i stället för mig och dig. Detta inte på grund av att jag är obildad, utan för att jag inte gärna vill se mej själv som en bakåtsträvare. Jag har alltså på en punkt fallit till föga för talspråket. Kommer dock aldrig att vika ner mej när det gäller dom. Dom, i min bok, har verkligen ingenting med varken de eller dem att göra.

För att sammanfatta. Jag försöker alltså göra lite av en Strindberg.

I det svenska språkets förfall finns mycket mer att hämta. Till exempel the noble art of särskrivning, vilket allt fler tenderar att ägna sej åt. Förkastligt, ibland skrattretande. För vem kan lita på en skum tomte?

tack

Vissa människor tycker att jag borde googla mer, och väljer att skicka onda länkar.
http://justfuckinggoogleit.com

Andra tycker att jag är pryd.

man kan alltid se glad ut

Idag försvann den helt. Rösten alltså. Kanske var lika bra det, med tanke på att den röst jag hade innan, och nu också har fått tillbaka, inte är människovärdig.

Med den lilla röst jag hade, lyckades jag under dagen bli uppringd av en person som inte pratade ett ord engelska. Det blev alltså till att gräva fram den undermåliga franskan, och helt enkelt hoppas på det bästa. Detta resulterade i att personen på andra sidan tråden helt ogenerat skrattade åt mej. Frågan är om det var på grund av att jag klantade till det en aning med prepositionerna, eller om det helt enkelt var mitt målbrottstungomål som tillslut fick bägaren att rinna över för stackarn. Roligt var det i alla fall.

det behövs inte mycket

Toalett på fallskärmsklubben, Umeå














Hotellrum i Grekland, alternativt Turkiet

Trapphus, centrala Skellefteå


Och vinnaren är...
Tyvärr utan bild, men you have to love fransktalande människor. Och beundra deras motvilja att inse att franska inte är världens huvudspråk. Jag fattar fortfarande inte grejen med slaget vid Hastings 1066. Känner att mitt liv är tillräckligt meningsfullt i alla fall.

"The skiboots are on the floor allowed not"
Trapphus, chalet i Verbier

uppdatering

Sandpapperet visade sej vara av den elakartade sorten.

Resultat - feber.

"and I can see Russia from my house"

Föregående inlägg kan ge intryck av att jag inte känner tacksamhet gentemot Sarah Palin. Detta måste genast dementeras. Hon har skänkt mej mycket glädje, kanske inte medvetet, men dock.

Jag vill också passa på att tacka Tina Fey, dialektguden och Alaska för att alla bitar fallit på en sådan otroligt fin, men svårtillgänglig plats.

Tyvärr har jag inte begåvats med någon som helst talang när det gäller elektronik, inklusive datorer. På grund av denna avsaknad av kunskap, lyckades jag inte med konststycket att lägga in ett youtubeklipp i min blogg. Här nedan finns därför en länk som jag uppmanar allmänheten att följa för bästa effekt.

http://www.youtube.com/watch?v=FdDqSvJ6aHc



Föraktfulla kommentarer uppskattas ej.

ja till livet

Och nej, jag är inte abortmotståndare, även om rubriken kan vara något missledande i den riktningen. Jag är glad att Obama blev president, men jag är ändå gladare över att vi slapp Sarah Palin som vicepresident. Det amerikanska presidentvalet är på tok för viktigt för att bara amerikanerna ska få vara med och rösta. Då fick jag det sagt.

Nåja, de goda nyheterna är att jag fått en alldeles ny kusin! Stort glädjeskutt, om jag inte haft så förpåskat mycket träningsvärk i benen. Det blev den andra sorten den här gången, och det ryktas att det blir en Hampus.