the bridges

Allt är relativt. I förrgår var det längre än livet runt broarna. Idag var det inte alls lika långt. Lite av ett mysterium...

Kul också att jag inte hittade de friska och svettiga människorna, och följden blev plötslig drabbning av träningsvärken från helvetet.

välkommen

...till bloggen med västvärldens sämsta uppdatering!

Bloggen blir aningen försummad när jag väljer att placera mej långt bort från Internet, och närmare myggen och knotten. Nu när jag har både tid och möjlighet att blogga, lyser inspirationen med sin frånvaro. Det blir alltså rent inget av.

Midsommar firades i stugan, men stång och allt. Finfrämmande från landet av ost och vin valde att sno ihop en majstång av sällan skådad klass. Dansandet gick kanske inte till historien, men Emils spritvisa har nu en garanterad plats i allas hjärtan. Den med murklorna och den sjuka albanen kom dessvärre aldrig till sin rätt.

Låt inte uppdateringen på Funbeat lura er. Det är töntigt att skylta med sin träning..? Nej, jag är inte bitter för att jag lever delar av mitt liv helt utan Internet.

Och kom ihåg. Norrland är exotiskt.

slutet gott, allting gott

Östgötrafiken är i sanningens namn helt osannolikt opålitliga. Har sedan min flytt till Linköping försökt förflytta mej medelst buss ett mycket begränsat antal gånger, närmare bestämt fyra. Av dessa fyra har bussen helt uteblivit två gånger. Grattis Östgötatrafiken, ni fungerar fläckfritt. Till 50 procent.

Trots utebliven buss lyckades jag i god tid ta mej till mitt slutmål. Detta eftersom bussen som skulle ha gått en halvtimma tidigare i rakt motsatt riktning, valde att dyka upp mitt framför näsan på mej. Jag viftade glatt över att överhuvudtaget ha sett en buss, vilket vid det här laget var mer än jag någonsin kunnat hoppas på. Busschauffören stannade, log snällt och förstod nog att det var läge att göra en god insats.

Tacka gudarna för det! Huvuden hade rullat, och jag hade ställt till med en scen som fått Linköpings blodbad att se ut som ett avsnitt av Teletubbies. Turligt nog kom den bristande punktligheten och räddade situationen. Inga konstigheter.

Så tog jag mej hem till Norrland till sist. Mina sh-ljud kan ha sett sina bästa dagar, och mjukisbyxorna känns inte riktigt lika inbjudande som de brukade. Ett år på I har gjort mej gott, trots min lilla EMO-sväng. En kort och mycket effektiv revolt, vill jag gärna hävda.

sommarlov?

I brist på plantering får man ta limpa. Tycker man att limpan har spelat ut sin roll kan man istället måla sänggavlar, alternativt skruva ihop en soffa.

Ingvar har helt klart koll på grejerna, ibland dock på ett smått spegelvänt sätt vilket skapar ångest och ond bråd problematik. Efter många om, men och styrkeprov var soffan och divan tillslut sammansatta, sammanlänkade och dessutom dammsugna till tänderna.

katchingg!

Jag har bara en sak att säga, och det är SOMMARLOV!! Hur sweet är inte det?

plötsligt händer det

Köpte en pizza för ätning i min ensamhet. Började dock allvarligt tvivla på min förmåga då jag efter halva pizzan blev mätt som en sondmatad säl. Var alltså tvungen att duka under för mättnaden, vilket för mej är så gott som ekvivalent med att den tjocka damen sjunger för full hals.

Så gott som ekvivalent skulle för övrigt leda till ett stort fint U i många sammanhang.

sammanfattningsvis då

Fick just veta att jag stekte franskan i små små bitar, trots mina väl valda slanguttryck under presentationen. Linsysresultatet lyser dock med sin frånvaro. Hoppas att detsamma gäller alla andra. Överhängande risk för fadderbrist under tjejfikat i nuläget.

Om det vill sej väl har MAI också bestämt sej för att vara lite mänskliga såhär på vårkanten, för det vore ju onekligen förtjusande snajsigt att klara flervarren på första försöket.

Såhär i väntans tider kan jag ändå konstatera att mitt första år i Linköping har varit både innehållsrikt och ytterst uppskattat. 17 augusti kommer nyleverans till köttmarknaden, och det ser vi ju alla fram emot! Det ryktas att vi kommer att faddra tyskar och kineser, och trots att Maria Norén inte är känd för sina briljanta idéer, kommer vi nog att ha väldigt trevligt ändå.

Men var det inte japanerna som var asiatiska arier..?? Och den där killen som heter som en soppa... Gazpacho, is it? Ååh, jag älskar filfak!

kom igen

Jag försöker alltid intala mej själv att det löser sej. Det har en tendens att bli bra, som man säger.

sista kvällen

Hejdå, ha det jättebra! Vi se som fyra år...

Fyra år! Det är faktiskt inte ens roligt. Vem planerade det här? Alla faddrar åker utomlands, och om det vill sej väl så ses vi som tidigast om två år. Anton on the other hand väljer att hamna helt i ofas med allt, och vi snackar alltså fyra år.

Det var i alla fall sista kvällen. På väldigt länge...

variabelbyte

Nu är det färdigpluggat. Om det vill sej väldigt väl kan detta vara sista gången jag skriver den här tentan.

Om man mot förmodan skulle drabbas av plötslig separationsångest, kan man alltid göra en pappa-Peter och plussa den till förbannelse. Detta endast i syfte att göra MAI till sin alldeles egna engelska hund av honkön. Pekulärt pappa.