do you know the time?

Så var det det här med tiden igen. Jag hör min pappas röst i huvudet som skanderar; "Alla har 24 timmar på ett dygn", och "Ska man få någonting gjort så ska man göra det på morgonen".

Jag har fatalt misslyckats på två punkter i livet. Den ena är lokalsinne, och den andra är tidsuppfattning. En kombination som inte är att rekommendera. Resultat - Jag är sen och jag hittar inte.

Hur som helst. Tiden räcker inte till, och snart åker jag hem. Måste styra vissa saker innan, och så är det bara. Oavsett om jag hittar dit eller inte.

vad hände?

Vänta här nu. Det här måste alltså vara aprilväder med stort a. Igår låg jag i en solstol endast iförd bikini. Idag snöar det katter och hundar, för att uttrycka sej korrekt? Ursäkta mej, men det är för mycket till och med för människor utan reumatism eller annan skit. Jaa, för att uttrycka sej korrekt.

Hur som helst. Regnets förlovade land Brittiska öarna, närmare bestämt Nordirland, är bara tre veckor bort. Stockholm bara fyra veckor bort, och därefter befinner jag mej utan jag vet ordet av på Mallorca. Detta innebär i runda slängar sex, jaa jag sa sex, flygresor inom loppet av två veckor. Min föroreningskvot kommer vara fylld för resten av livet, och jag känner hur regnskogen dör i mina armar. Förlåt Kongo. Förlåt världen. Förlåt Matilda.

nunnor kan man inte lita på!

På väg hem från Italien inträffade något ytterst märkligt. Det närmade sej lunchtid, och vi bestämde oss att genast svänga av autostradan för att hitta ett bra lunchhak. Problemet var bara att tre tusen andra människor också vid samma tidpunkt tänkt exakt samma tanke. Detta resulterade i att vi fann oss själva tillsammans med de tre tusen andra människorna inne på världens minsta restaurang.

Jag valde att placera mej i ett hörn framför en dryckesautomat, för att där vakta den bärbara datorn som obönhörligt krävde laddning. In i restaurangen kommer ett dussin nunnor. Missförstå mej inte nu, jag har inget emot kvinnor av gud. För er som suttit i väntans tider efter en poäng, har väntat länge nog vid det här laget. Det roliga i kråksången var hur som helst att en av nunnorna tydligen inte fått tillräckligt med cola i klostret och valde på grund av detta att kasta sej mot dryckesautomaten. Jag flög som en vante med datorn i högsta hugg. Hon sa inte ens förlåt. Nunnor kan man inte lita på!

prego

Den glada nyheten är att jag spenderat helgen i Italien. Närmare bestämt i Camogli, eller liknande. Medelhavet var medelvarmt, vilket om man kommer från norrland, inte är speciellt kallt. Boviken har en tendens att aldrig ens komma upp i medelvarmt, vilket leder till domningar och övrigt lidande.

Mitt enda problem i nuläget är att vi ser ut att åka nästa helg också. Detta betyder att jag efter det bara har två "helger" på mej att göra viktiga inplanerade saker för tre helger! Mamma Mia, here I go again med tidsplaneringen. Snacka om I-landsproblem för övrigt. Man ska inte klaga. Även om livet är sjukt hårt ibland.

frågestund

Då var det dags för den obligatoriska bloggfrågestunden. Fråga vad ni vill, men ni kan ju se er i stjärnorna om att få svar.

Vad är uppe med att alla bloggare väljer att tro att folk på riktigt är intresserade av deras skostorlek/BMI/barndomstrauman?

Och för alla er som undrade. Nej, jag vet inte hur mycket mitt hår väger. Vilken besvikelse.

det är körigt för överheten

Nu är skidsäsongen över. På riktigt. Det känns som att förlora en vän, minst sagt. Vad jag nu ska ta mej till med min lediga tid är en fråga för överheten.

För övrigt valde värdfolket att anlända i natt kl 05.15 vilket, till och med för dem, är lite i överkant. Vars de håller till just nu, i skrivande stund, är likaså en fråga för överheten.

idag var dagen

Då det skulle ha skett. Anna le fou, skulle enligt de flesta ha varit en perfekt kandidat till att bege sej ut på okänt vatten. På slalomskidor. I 100 knyck. Med kläderna på.

Det blev rakt inget av, ta en titt på den här bilden så förstår ni varför.

Den var alltså fruktansvärt lång, och risken att bli fruktansvärt blöt var överhängande. Därav valde jag att avstå, med äran i behåll.

Fruktansvärt fegt, enligt vissa.

singulair, loratadin & seretide

Alltså producerar inte kroppen antihistamin? Tack jag vet, jag är en idiot.

Jag har nu befunnit mej i Veysonnaz i 105 dagar, och jag tror tametusan att jag varit förkyld 100 av dessa. Och är man inte förkyld, så får man hitta på något annat.

Pollensäsongen är här. Jag knarkar som aldrig förr, men det ser inte ut att hjälpa nämnvärt. Jag känner skulden som en tung sten på mina axlar, eftersom halva regnskogen förmodligen huggits ner på grund av min överdrivna näsduksförbrukning.

det är positivt med släkt

Min garderob är påfylld, mitt solbehov är för tillfället tillfredställt och lyckan är gjord.

Varför mina förfäder valde att bosätta sej i nordliga Sverige står höljt i dunkel. Särskilt när man inser att livet blir så mycket enklare när man inte behöver skotta sej ut i pissmörkret och frysa arslet av sej bara man sticker näsan utanför dörren. 6 månader om året! Tacka gudarna för vädret på kontinenten. De där jepparna som byggde Babels torn har jag dock både ett och två ord att byta med. Det här språket är enbart opraktiskt!

din dumma sill

Det finns en plats på jorden där solen aldrig ler, den platsen heter Bo..liden? dit vill jag aldrig mer.

Fast ibland kan de ha roligt där också. För det finns faktiskt en bra sak med svensk april.

Jag kan lura dej vart jag vill.

onsdag - lilla lördag

Välkommen till suparkantonen Valais. Här handlar skolpjäsen om en liten pojke som inte kan sova på grund av hemska mardrömmar. När lillstackarn äntligen lyckats somna, väcks han brutalt på morgonkvisten av föräldrarna som kommer instaplandes från Pacha, byns vildaste bar/disco. (Just det Linnea, det var dit vi aldrig tog oss. Och såhär i efterhand, med alla korten på bordet och facit i hand, kan jag säga att det var nog lika bra det. Lita aldrig på the Crazy Mountain Man, osv.)

alltså så blåst!

Hon har hittat mannen i sitt liv. Han är 43 år, gift och lönnfet. Hon väljer att tända ljus i köket för att höja mysfaktorn. Lyckas med konststycket att tända eld på köket. Blir kickad från jobbet eftersom mannen i hennes liv också är hennes chef. Eftersom köket är sönderbränt blir hon också utslängd ur sin lägenhet, och drar med sej sina vänner i fallet. Sitter nu troligtvis på bussen på väg hem till Skellefteå, gråtandes, utan varken lägenhet eller mannen i sitt liv.

Det hela slutar med att jag inser att jag inte spenderat tillräckligt mycket tid på apberget för att ha kännedom om Skellefteås föredetta invånare. Jag skrattar fortfarande. Snacka om att göra en Fubbe. Har jag inte lärt mej någonting??

sommar och sol

Nu är sommaren här på riktigt. Solen skiner och fåglarna kvittrar, för att vara sådär extra klyschigt bildlig.

Lekstugan är byggd efter många om och men, och halva gården är uppgrävd. Jag hade känslan av arbetsläger typ Birkenau när jag stod där med min hacka, men jag kan inte förneka att lite roligt var det nog ändå. Jag är tydligen en sån där människa som gillar att plantera skog och gräva mej en meter ner i marken med en hacka. Så har det i alla fall visat sej. Blåmärken överallt, och nu fattas bara myggbetten för att det ska kännas som sommar på riktigt.

I morgon bär det av till St Sulpice. Fridens Frikadeller, som mamma skulle ha sagt.

då var det gjort

Det kommer aldrig mer bli som förut. Jag har tagit steget och är nu en ny mognare människa. Förhoppningsvis i alla fall.

Jag har skickat ansökan till universitetet!

Med reservation för att jag har en tendens att ändra mej efter två dagar när det kommer till studier, har jag nu bestämt mej och vet vars jag kommer sitta och plugga arslet av mej om några månader. Det kommer bli kanon!

äktenskapsproblem?

Helen besökte tandläkeren i fredags. Hon kom hem med en ny lagning och ett stort blåmärke på kinden. Blåmärket har skapat problem för stackars Roger som nu allt oftare misstänks för hustrumisshandel. Faktiskt så till den milda grad att folk väljer att komma fram till mej och fråga hur det egentligen står till hemma hos familjen Pannell. Pekulärt om något. Jag svarade att de faktiskt inte sovit i samma säng på flera veckor. Detta dock framförallt på grund av Rogers starka ogillande av den nya tempurmadrassen, men i alla fall.

goda nyheter

Eller kanske framförallt en god nyhet. Min internetbank hatar mej inte längre, och som en direkt konsekvens av detta har mitt Skypekonto nu äntligen fyllts på.

No man is an island, men utan pengar på Skypen är det baskemej inte långt borta.

begåvad som få

Det visade sej att jag, helt otippat, gick och slog halva Veysonnaz på fingrarna i biljard. Inte dåligt. I alla fall inte med tanke på att jag fick leta den vita bollen (kulan?) i åtskilliga minuter innan jag hittade den på fel sida av bordet.

För övrigt pratade jag franska som aldrig förr. Alltid kan man lura någon.