övertaggade?

Igår klockan 22.00 började jag min vandring mot universitetet. Detta endast i syfte att sitta där hela natten för att sedan få jobba tre pass i sektionscafé Baljan, och allt detta för den mycket rimliga ersättningen - en termins gratis kaffe.

Ni tycker kanske att jag är galen, men beakta dock detta. Jag var tydligen inte galen enough! Vi kommer dit och upptäcker till vår stora förskräckelse att alla platser redan är tagna, och får snällt lunka hemåt. Eller i alla fall till I-partment. Sen åt Kaj två paket smörpopcorn. Det var hela historien.

mmm, studenter..

Jag gillar att vår fransklärare lever i verkligenheten.

Fick alltså ett mail där det stod att nån random fransman kommer föreläsa på vår lektion på fredag. Det roliga i historien är att hon avslutar med "så det är viktigt att alla är där, trots att det är på morgonen".

första advent eller vem tog mörkret bort?

Jag kan inte beskyllas för att ha tjuvstartat. Idag var dagen då allt hände.

Har städat för första gången sedan eldkvarn brann och dessutom julpyntat i sann första advents-anda. Julmusiken ljuder ur högtalarna som jag fått låna av Nat. God bless her, mitt liv var så fattigt innan jag fick riktigt ljud. Till och med Carola verkade platt...

Hur som helst. Dagen har dessutom berikats med ett besök på Gamla Linköpings julmarknad, och icke att förglömma -  det oklanderliga adventsvädret.

Det har en tendens att snöa där jag befinner mej. Kanske till och med så till den milda grad att man inte sett så mycket snö on the location, de senaste 100 åren. Börjar bli lite av en klassiker.

hej mitt vinterland

Svenska snöröjningssällskapet, mobilisera era styrkor. Det spösnöar, sanna mina ord.

mysfaktor - hög

Gick genom trädgårdsföreningen under min kvällspromenad. Det snöade idylliskt och diverse byggnadsverk var upplysta i sann julanda. Snön låg vit på taken, endast tomten var vaken?

Om möjligt blev mitt glöggbehov i skrivande stund ändå lite mer desperat. Blossas lättglögg är skiten, och låt ingen intala dej något annat. För vi har vårat glada barnasinne kvar!

we shall overcome

Det har visat sej att fem myror är fler än fyra elefanter.

Manifestationen mot CSN lyckades och herr Björklund har nu äntligen kastat in sin liberala flanellhandduk. Ett gäng julgranskulor och minst lika många arga studenter gav tydligen resultat.

Den enorma CSN-poletten har trillat ner till slut. Det har visat sej att teknologer som läser lite för snabbt, faktiskt inte fuskar med studiemedlet.

Vilken insikt! Det finns hopp.

dä snöar..

Min rygg har gått sönder. Min cykel har gått sönder. Dessutom snöar det katter och hundar, som man säger.

Allt är bra. Inget är dåligt.

förlorad i cyberspace?

Det har visat sej att jag gått och blivit lite av en hacker på äldre dar. Fixade det trådlösa bredbandet hemma hos pappa efter att han tillbringat åtskilliga timmar i telefonsupport.

För er som inte har full koll på mina datakunskaper kan jag meddela att detta är lite av ett mirakel. Jag har en tendens att vara totalt värdelös och ytterst oförmögen att ens lösa mina egna problem. För någon månad utspelade sej följande händelse.

Min dator hängde sej. Det enda grepp jag hade att ta till var Ctrl Alt Delete, och när detta inte fungerade var katastrofen ett faktum. Jag greps av panik, men lyckades ta mej samman och ringa min personliga datasupport Nathalie Steen Lagerstam. Fick rådet att hålla inne avstängningsknappen i 5 sekunder. Worked like a charm.

tribute

Mona, tack för den här tiden.

Sahlin lämnar nu posten som partiledare för Socialdemokraterna. Utan att överdriva kan sägas att hon, tillsammans med partiet, misslyckats med en hel den under de här åren. Valresultatet talar sitt klara språk.

Trots detta vill jag framhäva något bra som Mona faktiskt åstadkommit.

Innan Mona var jag en tvivlare. Jag var inte säker på vad jag trodde på, och det hela hade kunnat sluta i katastrof. Men så, along came Mona. Plötsligt började jag sjunga internationalen till frukost och prata om solidaritet på slentrian.

Fick av någon anledning plötsligt en brinnande lust att försvara Socialdemokratin. Detta kan i och för sej också bero på att jag bosatt mej i smurfland. Man vet inte.

mums

Julen är räddad. Livet är räddat. Jag är räddad.

Lussebullarna är bakade!

Bild från annas blogg

SJ, SJ gamle vän

Märk väl att detta inte är en sågning, utan snarare ett uttryck för hur överaskad jag är över att faktiskt ha tagit mej hem till Linköping.

Det hela började med att tåget från Stockholm uppenbarligen var försenat. Trots detta vägrade övre makter komma med något besked. Åtta minuter efter tågets "ordinarie avgångstid" annonseras att tåget nu inkommer till ett annat spår, varpå vi ser tåget rulla in. Panik utbryter, och folk springer som yra hönor. Nästan alla hann med...

Bara det faktum att "ordinarie avgångstid" ljuder från högtalarna, har en tendens att betyda problem.

Hur som helst. Tåget är nu 14 minuter försenat, och paniken börjar återigen sprida sej då anslutande tåg i Katrineholm troligtvis kommer missas för cirka hälften av tågets resenärer. På något mirakulöst sätt lyckas SJ styra upp situationen, och ett anslutande tåg väntar i Katrineholm. Problemet är bara att tåget redan är fullt, så alla nypåstigna får stå.

Slutsats: 
Rörelsehindrade göre sej icke besväret att resa med SJ, då löp- och ståkunskaper är ytterst essentiella för medhinnande/uthärdande. 

stjärnorna faller i natten nu

Familjehelg i Stockholm. I Stockholm? Hur gick detta till? 

Typiskt bra att bo så nära, men ändå så långt borta. Lite julmusik och lussebullar kan göra underverk för livsglädjen har det visat sej. Precis vad jag behövde, och snart är det jul. 

uppenbarelser

Det har visat sej att det finns en poäng med att vila när man är sjuk.

Okej, jag är inte oraklet direkt. Uppenbarelse. Singularis.

dagens

Såg just en helt underbar sak! Om jag någon gång skulle vilja använda mej av den där långa bokstavskombinationen som tydligen betyder att man rullar runt på golvet och skrattar som en idiot, så skulle det vara nu. Jag kommer dock att bespara er detta.

Hur som helst. I Kurs-PM för Industriell organisation grundkurs - TEIO 61, finns kontaktuppgifter till kursansvarig, klasslärare, föreläsare mm. Det roliga i kråksången är att vår klasslärare inte som alla andra har fått benämningen klasslärare, utan här går under beteckningen KASSLÄRARE. 

Freudian slip? Man vet inte...

en hyllning och en sågning

Som ni alla säkert redan vet, har jag sedan länge haft en önskan om att en dag vakna upp som Knatten. Eftersom jag nu, efter månader av idoga böner börjar inse att detta inte kommer inträffa, kommer jag nu att hedra Knatten med ett inlägg i sann Knappnytt-anda.


Kära CSN,

Kan ni sluta vara så fucking jävla oflexibla?!

CSN anser tydligen att alla studenter på LiTH fuskar med studiemedlet, eftersom vi läser 28+32 poäng under ett år och inte 30+30. Hur otroligt inkompetent får man vara!? Ganska grundläggande matematik säger att 28+32=30+30, men det duger tydligen inte för omåttligt byråkratiska Centrala jävla Studiestödsnämnden.

LiTH kommer alltså att behöva ändra sitt terminsupplägg, vilket kommer leda till sveda och värk för alla inblandade. CSN tycker trots detta att det är viktigare att följa sitt uråldriga och otroligt korkade regelverk, än att värna om studenternas utbildningskvalitet och välmående.

Källa: http://www.lintek.liu.se/index.php?option=com_content&view=article&id=240:csn-anser-att&catid=9:dokument


Bra jobbat CSN, ni har förtjänat en stor rosa kanin. Jag ringer Alex nu med detsamma!

Eftersom jag har en tendens att bli citerad på omåttligt pekulära ställen, kommer jag härmed att göra en pudel av sällan skådad klass. Vill därför bara poängtera att det är Knatten som svär som en borstbindare, inte jag...

indorg - nu kan jag allt

grattis pappa!

Jag kom för övrigt ihåg att det var Fars dag idag. Sjukt bra. Poäng i himlen, och så vidare.

Har dessutom fått lära mej att det heter Fars dag och inte Farsdag. Fick tidigare i veckan frågan; "Farsdag... som i Farsta Strand då eller?".

Norrland har kollen, inga konstigheter.

tärningen är kastad

Industriell Organisation kan vara den tråkigaste kursen någonsin. Jag kan trots uppbringande av all min kraft inte förmå mej att studera. Ett kastat öga på böckerna och ögat vill aldrig mer öppna sej. Typiskt tråkigt läge i och med att duggan är på onsdag.

Det kommer bli kul. Jag vill vaska den här kursen så jävla hårt, men min trots allt befintliga solidaritet med gruppen gör att jag i det längsta kommer försöka härda ut.

Men, jag lovar ingenting...

söndag är vilodagen?

Eftersom inläggen under den senaste tiden lyst med sin frånvaro, har till och med den mycket uppmärksamme läsaren missat att min kära mor var här och hälsade på förra helgen. 

Efter en jättetrevlig helg som involverade bland annat promenad i gamla Linköping, en tur på stan och riktig helgmat, insåg jag att livet som student har sina nackdelar. 

Helgen har gått och förlorat sin charm. Detta främst på grund av att man aldrig riktigt är ledig, utan främst ser helgen som det perfekta tillfället att ta ikapp missade studier. Att man dessutom oftast misslyckas fatalt på den punkten leder till psykisk ohälsa och ond bråd ofas. 

Eftersom jag är lite av ett fan av psykisk hälsa, ska jag på något sätt försöka återskapa helgkänslan. Har i nuläget ingen direkt plan för hur detta ska gå till, men hoppas på någon typ av uppenbarelse. 

jag var glad, alla var glada

Igår gick årets Damsittning av stapeln, och jag tror att de flesta skriver under på att det blev en aslyckad tillställning.

Sittningen hade flygtema och serveringen sköttes av piloter. Typiskt uppköp från förra årets sjömän, I must say.

Ett litet smakprov..? 

typiskt hållbart

Kul blogg det här. Sjukt bra uppdatering.

surt sa räven

Jag har dålig karma. Det har jag länge vetat. Att jag hade fullt så här dålig karma, kunde jag dock inte ens i min vildaste fantasi föreställa mej. 

Men vad är väl en bal på slottet, eller en lätt muntlig tenta?

Eller som man säger i Frankrike. Jag är rik, du är ful. Kort och gott. Inga konstigheter. 

plötsligt händer det

Den här bloggen har fallit i glömska. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för detta, och lovar härmed att göra mitt yttersta för att återuppliva den på ett framgångsrikt sätt.

Imorgon... kanske...