dagens citat

"Jag vet inte vad det är, men vi ska räkna på det. 
 Helst igår..."
                                       - Matilda Örnkloo

Fast egentligen var det något helt annat som var dagens citat, fast det kan jag ju rakt inte skriva här.

med skrattet i halsgropen

Rapport valde just att berätta för mej att "Löfbergs Lila Arena är Karlstads största krog".


Vi snackar 14 dimensioner av tragik...

vi måste höja våra röster

Insåg idag att det bor en arg liten feminist inom mej. Uppenbarligen är den inte bara liten, utan också sedan länge förtryckt och i nuläget väldigt angelägen om att höja sin röst för att höras.

Till denna insikt kom jag under dagens företagsbesök hos ÖstgötaStäd. Mitt under brinnande möte hör jag mej själv utbrista något i stil med;

"Så då har alltså fönsterputsare alltså högre lön än vanliga städare för att det är ett mycket mer mansdominerat yrke!?"

Till svar får jag ett förvirrat och ytterst besvärat leende, följt av den mest intetsägande/politiskt korrekta förklaringen av detta fenomen som världen skådat.

Upp till kamp! Gudrun, jag är med dej!

grattis sverige

Nu har den svenska sjukvården verkligen lyckats överträffa sej själv.

Året är 2010, vilket måste poängteras för att ej förvirra läsaren då följande händelse låter som något taget från en neandertalgrotta. På sin höjd. 

Jag inte med ord beskriva storleken på den skugga som för alltid borde skymma solen för det svenska sjukvårdssystemet, då det tydligen är oändligt svårt att diagnostisera något så enkelt som en underarmsfraktur. 

Hur är det möjligt att en person kan vara inlagd i flera dagar klagandes över smärta i en blåslagen arm, utan att någon uppmärksammar att den är bruten? För bästa effekt vill jag upprepa att detta är år 2010, och det är Sverige vi befinner oss i. 

Det känns typiskt bra och väldigt betryggande att åtminstone var tredje läkare verkar ha förmåga att diagnostisera ett helt vanligt benbrott.

Jag är nöjd. Sjukt nöjd. 

mmm, det går bra nu

En annan rolig sak är att min mammas telefonsvarare säger;

"Your call can not be taken at the moment, and you can not leave a message."

ja må hon leva

Nathalie "the Stone" Lagerstam fyller 21 år idag, vilket har firats med pompa och ståt. Ja, eller i alla fall 12 timmars mekanikplugg...

Grattis Nat!!

så var det dags igen

Åter dags för tenta-p. Denna underbara skapelse hängde i taket i ett grupprum där vi huserade under ett tenta-p förra året.

På bilden längst till vänster står det alltså
"TENTAÅNGESTENS KRÄFTA"
 Kunde inte sagt det bättre själv.

et voila!

Mitt ihopfabulerade franska CV berättar historien om en mycket lyckad, nyligen utexaminerad civilingenjör med fantastiska meriter och ett spännande och ytterst väl genomfört examensarbete.

Sikta mot stjärnorna, så kanske du når trädtopparna!

det går bra nu...

Stressen är tydligen mer påtaglig än jag någonsin kunnat ana. Tydligen så till den milda grad att jag inte för mitt liv kunde komma ihåg min portkod.

Härmed revideras tidigare påstående om att botten skulle ha varit nådd. Huruvida nuläget är den absoluta botten, låter jag tillsvidare vara osagt.

aldrig förut har jag haft dej i tal eller tanke

I morse vaknade jag och hörde ljuv musik klinga i mitt huvud. Ganska trevligt uppvaknande i och för sej, om nu inte musikens budskap varit så uppenbart att det inte gick att ta miste på.

Det måste onekligen vara något typ av tecken när man vaknar och hör "Du måste finnas" från Kristina från Duvemåla klart och tydligt ringande i öronen i en volym alldeles för uppskruvad för den tidiga timmen, det första man gör när man vaknar på morgonen.

Dagen har sedan gått sin gilla gång, och Kristina har hela tiden följt i mina fotspår. Tråkigt bara att mina fragmentariska minnen av texten bara givit mej ett fåtal rader att lyssna till, om och om och om igen.

Funderar i detta nu över huruvida det vore en bra idé att fylla i luckorna medelst Spotify. Tror dessvärre inte att jag kommer kunna hålla mej ifrån det. Kan alltså troligtvis se fram emot en dag med Kristina imorgon också. Typiskt möjsigt, som man säger i Östergötland.

Slutligen då

Jag vore ingenstans, jag vore ingenting om du inte fanns...

Eller, vänta här lite... Självkänsla NU!

dagens horoskop

"Du vill så mycket, men det händer så lite."

pilutta dej!

När man inte kan sova har tankarna en tendens att dra iväg i konstiga riktningar. Häromkvällen valde mina tankar att förflytta sej till Astrid Lindgrens underbara värld.

Tror att de flesta har svårt att ägna mer än en tanke åt filmatiseringarna av Astrids böcker, utan att någonstans på vägen stöta på Allan Edwall. Det är nästan så att man undrar om de alltid skrevs en roll speciellt till honom, gärna någon som dör eller på annat sätt bringar lite tragik och djup till berättelsen.

Mattias blev inte allt för långlivad i Nagijala, Skalle-Per dog en stillsam död i Mattisborgen, Farbror Nilsson bringade kanske inte jättemycket lycka till sin omvärld, Emils pappa var den sprudlande glädjen personifierad och luffaren Oskar var ju, säga vad man vill, trots allt luffare.

Innan jag kom så långt i tanken, snurrade min tankeverksamhet länge kring varför Pippis apa i princip har samma namn som Madickens granne. Brist på fantasi, fru Lindgren?

När jag nu hade snyltat in mej ordentligt i Allan Edwall och Astrids uppenbara brist på fantasi, kunde jag bara inte undgå att höra de ord som klingat i mej sedan min barndoms dagar. Det var dock först nu jag lagt ihop ett och ett och hittat ett samband.

"Mitt hjärtas tröst och lilja"        
Farbror Nilsson om sin hustru Fru Nilsson

"Mitt hjärtas fröjd och glädje"   
Skalle-Per om Ronja

Det hela blir inte heller sämre av att det som sagt är samma skådespelare som yttrar båda dessa fraser. Inte konstigt att kvinnan inte fått nåt nobelpris, det finns ju banne mej ingen variation i hennes berättelser!

god natt

Somnade på skolan. The botten is nådd.

hungrig? ät en moralkaka

De senaste fem minuterna har en hård kamp förts mellan mej och mitt samvete.

Det hela började när jag insåg att min blogg inte i all evinnerlighet kan leva på frukterna från sina fantastiska läsare. Därmed lovade jag mej själv att faktiskt försöka tillföra något eget den här gången.

Har trots insikt om min egen svaga moral nu tvingats duka under för frestelsen. Här kommer alltså ännu ett underbart bidrag från en läsare.


God kväll.

Ett förtydligande kan vara på sin plats. Någon har tagit "Anonym" som gisslan och spytt galla över inlägget om idol. Detta är inte den fövirrade, yrande "Anonym" med noll koll som tidigare sade adjö och försvann.

Denne "Anonym" gillar ironi och har inget emot att driva med Idol, "Anonym" har defacto aldrig någonsin följt Idol.

Kände att ett förtydligande var på sin plats innan någon kommer med anklagelser om schiofreni mot originalet.

Nu när detta är utrett kommer jag att hålla mig till delyriska och felaktiga kommentarer vid extremt få tillfällen.

Moralkakor samt överdrivet vuxna och torra kommentarer överlåts i framtiden till den nyankomna läsare som har mage att kalla sig "Anonym" när det namnet redan är i bruk på denna blogg...

Over and out, the one and only "Anonym"

kära läsare

Eftersom vissa av bloggens läsare tycks ha en bristande förmåga att uppfatta ironi, kommer här en förklaring av begreppet. Ni som tillhör den ironiska generationen eller på annat sätt lyckats få vida insikter i ämnet, kan med fördel hoppa direkt till kommentarer rörande inlägget idol 2010.

Ironi är en stilfigur som innebär att det finns en skillnad mellan vad som sägs och vad som egentligen menas. Publiken, åtminstone en del av den, förutsätts även vara införstådd med detta. Ironi kan vara humoristisk, men behöver inte vara det. 

Ironins konst förutsätter att budskapet är uppenbart både för talaren och den tilltänkta adressaten, eller att det blir tydligt i samband med att det förmedlas (poängen behöver alltså inte vara fullt entydig redan när orden sägs).



Källa http://sv.wikipedia.org/wiki/Ironi