frånvarande

Är på väg till datorlöst land. Det där var inte riktigt sant. Vad jag försöker säga är att jag åker till Verbier imorgon och stannar till måndag. Uppdatering kan ni alltså se er i stjärnorna om de närmaste dagarna. Tjiiing!

dålig vana

Känns som att det börjar barka med mathållningen när man äter middag två gånger per dag. Kan inte hjälpa det. När jag sitter och ser barnen äta blir jag så sjukt hungrig att jag bestämmer mej för att det nog är en bra idé att äta middag klockan fem, after all. Sedan när det äldre laget börjar duka fram middagen vid åttatiden, har middag nummer ett sjunkit undan, och jag är redo för laddning nummer två. Varför inte, tänker jag. Jeansen håller ju på att ramla av i alla fall.

din sol, din himmel, dina ängder gröna

Bitterfittan av Maria Sveland är en bok som alla borde läsa, män som kvinnor. Jag har verkligen inte flytt till töntteneriffa, men jag slipper i alla fall januari i Sverige. Kommer i stället hem lagom till den svenska sommaren.

För det är väl något visst med svensk sommar?

den avslappnade stilen

Jag är inte dum, jag förstår när det måste till en förändring.

Kliver upp på morgonen, tar en dusch, och klär mej i ytterst vanliga kläder. Jeans, svart polo och grå kofta, för att vara exakt. Går upp för att äta frukost och alla tittar förvånat på mej, inklusive Edmund 2,5 år.

Roger; Anna, you look very smart today!
Anna; Hmm, not really, do I?
Roger; Maybe it´s because you always run around in your ski clothes?

Jootack, jag har fattat. Till och med barnen sätter frukosten i halsen när jag tagit på mej kläder. Det är hög tid att bli mer fåfäng, eller åtminstone krypa ur superunderstället.

relativitet

Tid är verkligen ett intressant fenomen. Det tyckte Einstein också. Vi har så mycket gemensamt, den glade vetenskapsmannen och jag. Kärleken till fysiken till exempel.

Hur som helst. Tiden springer för tillfället.

och nu, vädret

Snöstormen är över. Idag sken solen över Valais, och det tinade så att de stod härliga till. Under dagarna med snöoväder har det dock hunnit dimpa ner över en meter snö. Skidsäsongen kommer alltså inte vara över alltför tidigt ser det ut som. Det ska för övrigt snöa imorgon också. Just nu är utsikterna för mer snö ytterst små, eftersom inte ett moln finns att skönja på himlen. Urinvånarna säger att de aldrig har sett så här mycket snö här någonsin, och någonsin är ju sjukt länge.

förvånad, misstänksam, lycklig

I morse vaknade jag upp och hittade till min förvåning två alldeles vuxna människor i den annars så tomma våningssängen i Edmunds rum.

Förklaringen var att de, efter hemkomst ca kl 02.00, lyckats trasa sönder sin säng till den milda grad att den inte längre var brukbar.

Hon säger att hon vid tidpunkten för själva demoliseringen var i badrummet. Detta kan diskuteras, men faktum är att sängen i nuläget ser ut som plockepinn.

allting har en rimlig förklaring

Det sägs att en bild säger med än 1000 ord. Då kanske ni själva kan förstå varför det är bättre att åka skidor i alperna än i Sverige?

vädrets makt

Under en period på 16 dagar kunde inte ett moln skådas på himlen över Veysonnaz.

Sen blev det bara vitt. Jag skulle säga att jag bor i ett moln. Molnet släpper ifrån sej snö i stora mängder. Det är vitt.

ålderstecken

Jag tror att jag börjar bli gammal. Rättelse; Jag tror inte. Jag vet. Det är de små tecknen som tillsammans har bevisat för mej att jag börjar bli gammal, på riktigt.

1. Fick idag på ett smärtsamt sätt erfara att jag inte är lika böjbar som tidigare. Att göra kullerbyttor på trägolv är inte att rekommendera vid 19 års ålder.

2. När man kan säga; "Jaa, det där var ju 10 år sedan" inser man plötsligt att åren sprungit iväg.

3. Jag frågade barnen hur gamla de trodde att jag var. Fick svaret 35. Smärtsamt.

4. När man väljer att se "På Spåret" från Schweiz på SVT Play, är man inte gammal. Man är snudd på döende. Dessutom ytterst udda.

Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att tiden går otroligt fort. Fast det är väl så man säger att den gör, när man har roligt.

sömn är underskattat

I morse steg jag upp tio över sju. Efter att barnen tagit sej iväg till skola och dagis somnade jag igen. Vaknade nu.

Jag tror att jag älskar att sova.

imorgon puder

Sa jag att det behövdes mer snö? Vädergudarna och jag är så sjukt tajta att jag bara behövde andas ett ord om snö, så kom den. Det snöar katter och hundar. Som man säger. Eller kanske inte.

skidservice tack

När folk stannar för att ta av sej skidorna har det gått för långt. Det var inte snö med inslag av sten. Det var berggrund med inslag av snö.

Jag valde att behålla skidorna på. Det är alltså hög tid för upprustning.

Dagens visdomsord: Åk inte Tortain när det inte snöat sedan förra året.

prekärt däremot, är faktiskt ett ord

Jag har läst valda delar ur en bok med titeln; How to talk so kids will listen, and listen so kids will talk. Detta har enbart satt griller i mitt huvud. Jag har tidigare levt i villfarelsen att jag gjort om inte allting, så i alla fall någonting, rätt. Det skulle visa sej att så inte var fallet.

Hur som helst, jag annonserade inte "Super Nanny". De får helt enkelt ta mej som jag är. De har faktiskt inte ens läst boken än, så än så länge sitter jag säkert.

För övrigt har Edmund 2,5 år åkt sina första meter på ett par slalomskidor idag. Grattis, du är nu invigd och vi ser fram emot OS 2026.

det e inte lätt å va ödmjuk

Roddy, that is a brilliant snow ball! Are you proud of yourself?
Yes, I love myself!

Barn är så underbart ödmjuka.

klimatet, klimatet

"Alltså jag fattar inte att bilen inte startar, jävla skitbil!"

Det är 17 minusgrader, bilen har stått ute hela natten och är helt översnöad. Varför den inte startar, är ett mysterium.

- Men hur gör ni i Sverige för att bilarna ska starta på vintern??
- Vi använder något som kallas motorvärmare.
- Jaha, vad är det för nåt?

Tur att nordirländare är så otroligt erfarna när det gäller snö och kyla.

barkbåt

Jag har blivit välsignad med lättsövda barn. Tacka gudarna för det!

Ikväll stod jag dock inför utmaningen att söva ett extrabarn som enligt föräldrarna skulle vara jätteenkelt att få att sova. Så är det säkert också. Problemet var bara att barnet är tre år gammalt och pratar enbart franska. När jag kom in och skulle kolla om han sov frågade han om jag kunde laga hans legodrake, vilken färg det var på hans tröja, vad alla djuren på bondgården heter, vilken restaurang mamma och pappa äter på, när mamma och pappa kommer hem och om draken kunde äta alla de där djuren på bondgården.

Tur att han bara är tre år gammal. Han har nog glömt det imorgon. Förhoppningsvis.

jag älskar barn

Barn borde bannlysas. I alla fall i skidbacken. I alla fall om de har kroppskontroll som döda tusenfotingar.

Den dumma ungen körde på mej! Jag rörde mej inte en meter, och ändå lyckades hon hitta av mej. Ja, hon hittade framförallt av min arm, som nu är blå och ovanligt tjock. Dessutom pratade hon schweizertyska. Det var droppen.

precis som vanligt, fast bättre

Tog mej med livet i behåll både till och från Verbier. Mitt lokansinne kanske inte är att likna med en död säl after all.

Jag hade sjukt trevligt hos Anita och Lennart, och det visade sej att de var mer schweiziska än jag trodde. Den här kulturen verkar lätt att ta till sej.

Hur som helst. Jag tog mej samman och åkte Tortain på vägen hem. Jaa, det var brant. Jaa, det var puckligt. Jaa, det var sjukt skräckinjagande. Men nej, det var faktiskt inte isigt! Sammanfattingsvis, så var det alltså bättre än vanligt.

nu är det bekräftat

Till listan kan nu också Clarins läggas.

Grattis mamma, boka flyg nu!

nåja, det går väl ganska fort

Imorgon ska jag ta mitt pick och pack och bege mej ut på en resa över bergen. Med ett lokalsinne som en död säl i en sardinburk, kan det bli ett riktigt äventyr. Det sägs att det ska ta en och en halv timme. Jag vill inte se mej själv som en tvivlare, men HUR i hela fredligheten ska det gå till!? Säkra källor (mamma) har med inlevelse berättat om hur det tar en hel dag, minst, att ta sej genom alla de fyra dalarna.

Förberedelser: Skaffa pistkarta som inte är riven i tusen bitar. Kolhydratladda. Förbereda mej på förödmjukelsen som kommer att infinna sej när jag tappat bort mej. En god natts sömn.

Ni som tycker att jag drar alldeles för stora växlar på det här, har helt rätt. Det ska bli roligt att träffa några riktiga svenskar i alla fall! Även om de har bott i Schweiz i över 40 år.

det börjar skina igenom

Idag satt jag i telecabinen och funderade över fundamentala livsfrågor. Plötsligt hörs ljud. Ljudet kommer från kvinnan som sitter mitt emot mej. Till min förvåning inser jag att jag förstår henne. Hmm, det är inte svenska i alla fall, tänker jag. Låter dock som svenska, talat som om hade hon en varm potatis i munnen. Plötsligt klickar det till. Ljudet är danska! Situationen blir med ens pekulär, då kvinnans son (ca 3 år gammal) börjar konversera med mej på bästa överklassengelska. Vad göra?

Händelserna leder fram till en konversation mellan mej och kvinnan, och det visar sej att allt har en logisk förklaring. Den danska familjen väljer tydligen att bo i England.

Hur som helst. Det pekulära i historien är att hon efter ett tag väljer att utbrista; Why do you have such a prominent Irish accent?

Jag valde att inta försvarsposition. "No I don´t!"

ring in det nya

Då var det nytt år igen. Känns som ett skifte i livet. Eller kanske inte.

Frågan är som vanligt vad det kommande året har i sitt sköte. Jag känner att jag har ganska bra koll på vad som händer för min del fram till maj. Sedan är sidorna i planeringsboken väldigt blanka. Jag har dock viss misstanke om att de kommer att fyllas med en dos skogsplantering, en sommarmattekurs eller två, och Linköping till hösten.

Fast nej, det är verkligen inte skrivet i sten. Faktiskt inte ens skrivet i den fiktiva planeringsboken. För en sådan skulle jag aldrig skaffa. Över min döda kropp!