Bloggen går en osäker framtid till möstes. Sista ordet är dock ännu inte sagt. Besked kommer inom kort.

ett skifte i livet

Det har varit bra. Till och med mycket bra. Ibland har man tur.

Lite som en god vän till mej brukar säga. Nu har det gått så bra på sista tiden att jag definitivt kommer drabbas av otur snart. Lite som att man har en pott av tur hos gudarna, och när man överdisponerat sin tur kommer obenhörligen oturen och knackar på dörren.

Men så negativ är inte jag. Nej, nej. Livet har bara börjat! Studentliv, travar med skitig disk och vilse i Ryd nästa. Det kommer bli kanon.

blott en dag

Imorgon är sista dagen med gänget. Stackars stackars mej. Idag när vi åt middag berättade vi för barnen att imorgon är sista dagen jag kommer att vara här. Will började gråta, vilket resulterade i att Anna också började gråta. Stackars stackars mej.

Kloka ord av en annan Anna; "Det är lite som att vänta på domedagen..."

Don´t cry because it´s over. Smile because it happened! Eller hur Linnéa?

jag vara brilljant fotograf

glassen, vädret, tiden

De schweiziska vädergudarna för just nu en massiv kampanj för att jag bittert ska ångra att jag lämnar landet. Solen skiner som aldrig förr och termometern stannar på 34 grader.

Nu har jag ätit min sista glass i Sion. Det känns lite surt faktiskt.

Rosie har åkt hem, och två dagar går alldeles för fort förbi.

slott, regn, trött som ett ägg

Hemma igen. Det är som min mamma sa; Man kan inte beskylla de fattiga katolikerna för att de är avundsjuka på de pissrika protestanterna. Både far- och morföräldrarna bor i hus av kalibern slott möter någonting dyrt från Antikrundan. Har aldrig varit med om dess like. Annars måste jag säga att jag är sjukt imponerad av det Nordirländska vädret som, även om de själva påstår att det regnar heela tiden, faktiskt höll sig hyfsat torrt så när som på en väldigt blöt grillning.

Nu snackar vi verkligen upploppet för övrigt. Tre dagar kvar, och sen är det över. Efter en dags resande är jag nu så trött att jag håller på att spy. Därav ingen novell om övriga upplevelser under veckan. Men den som lever får se.

ireland, ireland

There are sunny spells, fast de ar inte manga. Just nu befinner jag mej i de rika farforaldrarnas mansion. Huset ar inte av denna varlden och over tre hundra ar gammalt.

Jag tror att jag gillar Northern Ireland after all.

Jag later for ovrigt som en infoding. Tror att det kan vara en nackdel.

semester

Nordirland. Åter 25/5.

allting kan gå itu

Men din bil kan gå i tusen bitar. Det positiva är att det inte var jag som hade sönder den! Tacka gudarna för det.

det går som på räls

Snart får jag inte profitera mer på den fantastiska schweiziska kollektivtrafiken. Man kan ställa klockan efter de där tågen.

Det är annat än de svenska tågen det! Högspänningsledningar faller ner, och allmänt kaos bryter ut. Resultat - Tre timmars försening. Det snöade på rälsen. Resultat - Hela jävla tågtrafiken stannar i tre dygn. Det blir rent inget av att åka tåg i Sverige något mer. Man blir snabbt bortskämd med saker som fungerar.

det är över

Sista franskan är avklarad. Känns lite som ett skifte i livet. Min fransklärare valde att överösa mej med beröm, kanske mest för att hon aldrig kommer att se mej igen, men i alla fall. Man vill ju gärna tro att man är geniet.

För övrigt så hände det idag igen. Jag träffade en au pair från USA, och hon trodde direkt att jag var från Irland. Jag som hade så fin dialekt innan den här förpåskade förvirringen!

"Your accent is specific to New York State, the Great Lakes Area, and Western New England."

Bara för att facebooktesternas ord är lag. Not so much anymore though.

hela kostcirkeln

Det här var för övrigt min standardlunch under hela vintern. Det är ett under att jag inte rullar fram.

regnet det bara öser ner

Brittisk väderleksrapport har en förmåga att beskriva regn med många fina ord. Långtidsprognosen spår för nästa vecka, ihållande regn med regnskurar, fritt översatt. Dessutom ska det tydligen bli regn, duggregn, vanligt regn, spöregn och övrigt regn. Jag längtar redan. Har packat regnjackan, känns essentiellt om något.

Ireland, Ireland. Together standing tall. Shoulder to shoulder, we answer Irelands call.

nedräkningen har börjat

Just nu lutar backen åt ett bra håll. Har fortfarande inte kommit fram till om den bra lutningen är uppför eller nerför dock. Hur vill man att det ska luta egentligen?

För övrigt så är det nu bara två veckor kvar tills jag åker hem till Sverige. Tack, jag vet att ni alla har längtat sjukt mycket.

politiken

Jag har alltid haft ett mycket gott, på gränsen till läskigt gott, förhållande till Debatt. På senaste tiden har intresset dock eskalerat så till den milda grad att jag nu, utan tvekan, helt klart kan tala om ett beroende.

Ändå mer skrämmande är att jag, inte alltför sällan, upptäcker att jag sitter och nickar instämmande när Moderaterna sågar Sossar till träflis. Vad är det som händer? Jag trodde att jag var en sån där god människa. Fast det kanske bara var min kommunistiska? uppfostran som nu, vid 19 års ålder, börjar falna bort. En annan teori är att Mona kan konvertera vem som helst till Moderat.

Hur som helst. Måste snart bestämma mej huruvida jag är en god människa eller ej. Kommer bli mycket intressant. Frågan är om man kan springa ifrån sin barndoms inpräntade moral. Det tål att ses.

mysteriet på greveholm

Det har slagit över. Jag har gått och blivit kulturell på äldre dar. Eller jaa, i alla fall sedan skidsäsongen tog slut. En jädrans massa gammsten har det blivit, och jag mår smått konstigt i själen. Känns som att jag blivit vuxen på riktigt. Nu fattas bara kaffe och engelsk konfekt.

som vi har väntat

jag kryper till korset

De intellektuella inläggen lyser med sin frånvaro. Detta kan jag enbart beklaga. Inspirationen, kom till mej! Jag hoppas kunna slänga in en liten notis om EU-parlamentsvalet under veckan. Måste bara se till att skaffa mej en åsikt först. Just nu lutar det åt Gudrun. Och nej, inte hon i lustgården.

För tilllfället har min blogg alltså förvandlats till en banal resadagbok, helt utan substantiellt innehåll. Håll till godo. Vi hoppas alla på bättring.

min pärla

quel week-end

Franskan, franskan. Det går uppenbarligen ganska bra utan Gin Tonic också. Kanske inte lika bra dock.

Hur som helst. Det var jättetrevligt att träffa släkten! Det händer ju inte varje dag.

För övrigt så har jag läst ut Tusen Strålande Solar nu. Gråt, och mycket eftertanke. Sicken tur att man föddes i Sverige. Jag känner mej inte too big on kejsarsnitt utan bedövning.

italien

Det var en underbar semester. Camogli skulle jag gärna återse.

årstider

grattis edmund 3 år!

Min lilla monkey har gått och fyllt tre år. Prata kan han fortfarande inte, men det gör inte så mycket. Han väger upp det bra med att vara sjukt söt i tigerdräkt.

elektroniken

Hej alla ni tre personer som någonsin kommenterat på min blogg! Om ni anade en bitter underton i föregående uttalande, så hade ni alldeles rätt. Fast nej, jag är inte bitter. Blondinbella får 376 kommentarer för att hon lägger upp en bild på sin lunch, men nej jag är inte bitter!

Hur som helst. De kommentarer jag faktiskt fått har antingen antytt att jag ska sluta klaga, eller så har kontentan varit; lägg upp fler bilder, annars läser vi Blondinbella i stället!

Tyvärr har jag inte kunnat göra någonting åt either of these complaints, eftersom jag är snudd på pessimistkonsult och min telefon har valt att inte vara kompatibel med min dator. Den goda nyheten är att min telefon på ett mirakulöst sätt tillfrisknat, så nu kan ni se fram emot bildregn framöver. Fyra månader av ytterst sporadiskt fotograferande har ändå resulterat i ett antal bilder, som jag nu lovar att dela med mej av.

undantaget som bekräftar regeln

"Mygg som dansar i svärmar över buskar eller träd sticks inte. Som regel hör de till gruppen mygg som inte sticker. Annars rör det sig om hanmygg som inte suger blod."

Jomen, det stämmer säkert. På alla ställen förutom i Björknäs. Där dansar alla myggor i svärmar. Sticks gör de också, det vill jag lova.

Informationen hämtad från huddoktor.com

sommar, sommar, sommar

För tre veckor sedan åkte jag skidor för sista gången för säsongen. Det var full snöstorm, och jag var absolut den enda personen som var tillräckligt galen för att bege mej ut i backarna.

Idag är det så långt ifrån snöstorm man kan komma. Inte ett moln finns att skåda på himlen, och värmen är inte av svenska mått. Dagen hittills har spenderats med solskyddsfaktor 30, en god bok, och ett stort glas vatten i en solstol i trädgården. Trots barnsolkräm, tror jag att min hud försöker säga att den fått tillräckligt med sol för idag. Fyra nyanser av rött, för att vara exakt. Men det ska nog lösa sej. När jag vaknar imorgon kommer jag vara brun som ett ägg, om de övre makterna är med mej.

med gråten i halsen och 20 kilo övervikt

Mina små barn! Känns lite som Sophie´s Choice att tvingas åka ifrån dem. Det kommer bli gråt och tandagnissla och andra otrevligheter.

Edmund vaknade mitt i natten och kom och la sej i min säng. Kunde bara inte köra bort honom. I huvudet ekade "tre veckor kvar, tre veckor kvar".

Allting har ett slut. Inte ens sagorna slutar lyckligt varje gång. Tar jag mej hem med mina uppskattningsvis 20 kilo övervikt, så kan jag ju skratta mej lycklig över någonting i alla fall.

ändrade planer

Jag tror att jag har världens snällaste värdfamilj. Jag insåg att på grund av stundande Italienresa kommer jag inte hinna träffa släkten något mer innan regnet kommer ösa över mej på Nordirland. Efter denna insikt följde febril tankeverksamhet. Vad göra? Jag pusslade och pusslade, men nuförtiden har jag en tendens att ha otur när jag tänker, vilket ledde till dåligt resultat av tänkandet. Detta dåliga tankeresultat kan komma att vara en nackdel till hösten när tänkandet med all sannolikhet kommer behöva överträffa sej självt.

Hur som helst. Andra tänker snabbare och kom fram till att Italien kanske inte var så viktigt after all. Resultat - Familjen åker, jag stannar i Schweiz. Lausanne here I come, och tacka vet jag familjen Pannell!

danke

I förrgår bjöd jag helt fräckt in mej hos Anna i Brigg, och igår bar det av till den tyskspråkiga delen. Bara läskigt. Schweizertyskan alltså. Annars hade vi hur kul som helst, och det var jätteroligt att träffa Anna en gång till innan vi båda åker hem.

Vi snackar alltså i detta nu exakt 17 dagar tills jag beger mej till Nordirland. Känns lite som att nedräkningen har börjat. Paniken sprider sej, och snart är jag hemma i Svedala igen. Not for long though, om inte den där grissjukan kommer och sätter käppar i hjulet!