lite finare, lite bättre

En positiv sak är att jag nu känner mej helt bekväm i festskrud, och att tyll inte längre smakar salt och överklass i min mun. Nollephesten, jag kommer blända dej med min närvaro.

jag har aldrig sett en levande val

Strider ska utkämpas, sårade ska föras i säkerhet och tårar ska fällas. Inget lämnas åt slumpen.

Den 19 September gäller det. Då ska jag ha bestämt var skåpet ska stå. Inget mervärde bör läggas i att skåpet mer sällan refereras till som det röda skåpet...

blixtar och dunder nollan

Efter tre föreläsningar på två dagar är jag sliten som en frontsoldat i pensionsåldern, vilken för övrigt troligtvis kommer överstiga 95 när jag är redo att dra mej tillbaka och njuta av livets efterrätt.

Förkyld som ett troll har jag trots detta goda utsikter. Ibland får man dra en vit lögn för att publiken inte ska svika och onda makter ska hålla sej borta från ens boning. Man är dessvärre ett förkastligt ord att använda i sammanhang där syftet är att beteckna någon väldigt specifik. Jag ber genast om ursäkt för detta.

Hur som helst. Nolle-p har varit hektiskt och fyllt av glädje, för att inte tala om otrivin, desentol, lepheton, bafucin och treo. För att värna om vår skogsindustri och svenska naturskatt bör jag noga saneras innan jag av jord åter skall bliva.

jag är tillbaka

På allmän begäran ska jag nu, med uppbringande av all min kraft, försöka skaka liv i den här ack så självdöende bloggen. Läsarens krav bör dock hållas på en rimlig nivå då mitt skrivande är att betrakta som en konstart och därmed blir bättre med övning, eller åtminstone ett sporadiskt blogginlägg till och från.

Jag vill ändå gärna tro att jag för lång och trogen tjänst på blogspots stora scen, ska ha erhållit viss ryggradskänsla. Kommer nu därför helt ogenerat att skjuta från höften, och förhoppningsvis träffa åtminstone något stort och stillastående.