I morse vaknade jag och hörde ljuv musik klinga i mitt huvud. Ganska trevligt uppvaknande i och för sej, om nu inte musikens budskap varit så uppenbart att det inte gick att ta miste på.
Det måste onekligen vara något typ av tecken när man vaknar och hör "Du måste finnas" från Kristina från Duvemåla klart och tydligt ringande i öronen i en volym alldeles för uppskruvad för den tidiga timmen, det första man gör när man vaknar på morgonen.
Dagen har sedan gått sin gilla gång, och Kristina har hela tiden följt i mina fotspår. Tråkigt bara att mina fragmentariska minnen av texten bara givit mej ett fåtal rader att lyssna till, om och om och om igen.
Funderar i detta nu över huruvida det vore en bra idé att fylla i luckorna medelst Spotify. Tror dessvärre inte att jag kommer kunna hålla mej ifrån det. Kan alltså troligtvis se fram emot en dag med Kristina imorgon också. Typiskt möjsigt, som man säger i Östergötland.
Slutligen då
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting om du inte fanns...
Eller, vänta här lite... Självkänsla NU!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Finns det verkligen någon låt som du bara har fragmentariska minnen av texten till? Jag trodde du mindes alla låttexter direkt.../pappa
Jag hade uppenbarligen en lucka i min annars så fulländade textdatabas... Denna är nu lyckligtvis tilltäppt^^
Skicka en kommentar