Ungefär hur irriterande är det när en människa i ens närhet är otroligt lik en annan människa, vartefter resultatet blir att man spenderar all sin tid funderandes över vem personen i fråga är lik? Jootack, jag vet precis hur irriterande det är.
Den goda nyheten är att problemet nu är löst, då min look-alike nu äntligen funnit sin like någonstans långt inne i min sardinhjärna. Det visade sej vara ingen mindre än Birgitta Andersson som under tre dagars tid valt att springa framför näsan på mej.
Nu kan jag sova gott om natten igen. Vilken lättnad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej söta Anna,
Låter som att du har det ganska bra ändå. Är fortfarande jättesugen på att komma och hälsa på, men jag vet inte om det finns tid... Visst kommer Gunnel snart iaf? Berätta mer om hur du har det och visa mer bilder ;) Vem blir inte glad av att se lite härliga alpen-kort.
Kramar
Hej!
Jag har det jättebra faktiskt, och jaa mamma kommer 2a mars. Så det ser jag fram emot. Det vore jätteroligt om du också kunde komma, men jag fattar om det blir lite snärjigt.
Ok, mer kort. Ska bli!
Skicka en kommentar