Jag har blivit "one of those women". Jag trodde aldrig att jag skulle ramla i den fällan. Eftersom jag är av naturen lat så trodde jag i min enfald att jag satt säkert, men ack vad jag bedrog mej.
Med förundran ser världen på när kvinnor, och då pratar jag om kvinnor i allmänhet, springer framför och efter sina män och sopar utav bara fanken. Män, och då pratar jag om män i allmänhet, har en förmåga att, helt utan skuldkänslor, sitta och titta på när kvinnorna sköter markservicen.
Själv har jag tidigare tillhört kategorin barn. Barn har, liksom män, en förmåga att inte se disken på diskbänken, smulorna på bordet, smörpaketet som skriker att det vill tillbaka in i frysen.
När det väl slagit om är det kört. Jag inser själv att nu kommer jag för all framtid att se disken, smulorna och smörpaketet. Det går inte att igrorera, och det kanske är lika bra att accpetera att patriarkatet tillslut tagit ut sin rätt. Även i min egen, ack så jämlika, generation.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kanske du inte behöver se det som en kapitulation inför patriarkatet, utan helt enkelt en konsekvens av att du blivit vuxen! Smörpaket tar sig inte till kylen själv, men struntar i könet på den som ordnar det!
/pappa - som naturligtvis är den perfekte mannen som alltid städar bort efter sig...
Och han som alltid skalar apelsiner till hela familjen. (Vilker enligt Maria Sveland är måttet på den perfekte fadern/mannen.) Dags att läsa boken, käre far.
Skicka en kommentar