Mina orienteringskunskaper har till slut visat sej otillräckliga. På min första post-muraccidents-löprunda tänkte jag att det skulle vara trevligt med lite variation. Make note to self: Håll dej till kända vägar, Anna you idiot.
Någonstans bortom sjukhuset började vägarna gå i kors och förvirringen var ett faktum. Den polarforskningsmässiga kylan hade ännu inte börjat göra sej påmind och paniken stoltserade därav med sin frånvaro. Denna frånvaro visade sej bli kortvarig.
Till min räddning kom domkyrkotornet, långt bort i fjärran. Jag befann mej nu troligtvis någonstans i närheten av Berga. Kylan hade vunnit över paniken i kampen om min uppmärksamhet, detta trots stolt bärande av mössa.
Sprang sedan hem så fort benen bar mej, vilket faktiskt var förvånansvärt snabbt med tanke på krasch, bristande träning och stort kalkonintag under julledigheten. Vilket äventyr! Rydsskogen börjar nu framstå som ett mer och mer säkert träningsområde. Bara konstigt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar