När jag ser tillbaka på de gångna dagarna i feberdimmans mörker känner jag hur värdelösheten skrattar mej rakt i ansiktet. Jag har varit så däckad att jag inte ens kunnat facebooka på fyra dagar, och då är det illa!
Livet är på topp när all ens viljekraft måste uppbringas för att klara förflyttningen från sängen till soffan. Detta dessutom efter 17 mysiga timmar spenderade sovandes som en död säl, just i sängen.
Allt är relativt, eller som min kära mor skulle ha sagt; "Det finns grader i helvetet." Nu sitter jag här med 38.3 graders rykande feber, och jag känner mej så otroligt mycket piggare.
Bästa starten på decenniet! Det fina i kråksången är att jag älskar min säng. Den är snäll och skön och mjuk.
Ps. Glenn, byt säng!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar