Mina små barn! Känns lite som Sophie´s Choice att tvingas åka ifrån dem. Det kommer bli gråt och tandagnissla och andra otrevligheter.
Edmund vaknade mitt i natten och kom och la sej i min säng. Kunde bara inte köra bort honom. I huvudet ekade "tre veckor kvar, tre veckor kvar".
Allting har ett slut. Inte ens sagorna slutar lyckligt varje gång. Tar jag mej hem med mina uppskattningsvis 20 kilo övervikt, så kan jag ju skratta mej lycklig över någonting i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är många här hemma som är glada att de bara är tre veckor kvar ;) syns snart kram kram
Det är ju kul att nån vill att jag ska komma hem i alla fall^^ Vi ses, kramdoink!
Skicka en kommentar