Imorgon är sista dagen med gänget. Stackars stackars mej. Idag när vi åt middag berättade vi för barnen att imorgon är sista dagen jag kommer att vara här. Will började gråta, vilket resulterade i att Anna också började gråta. Stackars stackars mej.
Kloka ord av en annan Anna; "Det är lite som att vänta på domedagen..."
Don´t cry because it´s over. Smile because it happened! Eller hur Linnéa?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Förstås tråkigt att lämna familjen och särskilt pojkarna, men tänk så kul att komma hem igen, och för oss här hemma är det jättekul!!! Jag längtar, vi ses på torsdag!
/pappa
Jaa, det är väl så man får tänka... Ska bli kul att komma hemm också, fast nu känns det väldigt avlägset på något sätt. Men vi ses imorgon, det blir trevligt. Vad roligt att Anna ska vara med också!
Kram
Aahh, påminn mig inte!! :P
Skicka en kommentar