Sa en vis man en gång. Han hette för övrigt Håkan, och även om man inte kan tro det så lever han fortfarande. I allra högsta grad.
Allt jag behövde var tydligen lite linser. Och då snackar vi sådana som man äter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar