Eftersom jag, efter noggrant övervägande, lämnat pjäxorna hemma, stod jag plötsligt inför ett problem. Uppgiften var att ta sej nedför halva skidbacken till ett litet hus, ett så kallat mayen, för att där avnjuta raclette i trevligt sällskap. Att börja promenera nedför pisten kändes aldrig som ett alternativ, då den är över en kilometer lång och i nuläget hyfsat isig. I stället kom jag på den briljanta idén att åka pulka ner. Varför inte? tänkte jag. Du gör det inte! tänkte Helen. Varför får jag inte? tänkte Roger.
Hursomhelst. Efter starka påtryckningar från Helen blev jag iklädd ett ryggskydd, och sedan bar det av. Farten jag lyckades komma upp i var mycket imponerande. Faktiskt imponerande så till den milda grad att det var omöjligt att få stopp på ekipaget. Det slutade i ett moln av snö, och pulkan fick sej en egen liten utflykt. Det tog en kvart och en Roger innan jag fick den tillbaka i min ägo.
Sammanfattningsvis. Jag överlevde, racletten var god, och förklaringen till alla de som undrade vad i hela fridans dagar jag höll på med blev; eeh... alltså... hon är från Sverige.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar