Den uppmärksamme har säkert noterat att jag skriver "mej" och "dej" i stället för mig och dig. Detta inte på grund av att jag är obildad, utan för att jag inte gärna vill se mej själv som en bakåtsträvare. Jag har alltså på en punkt fallit till föga för talspråket. Kommer dock aldrig att vika ner mej när det gäller dom. Dom, i min bok, har verkligen ingenting med varken de eller dem att göra.
För att sammanfatta. Jag försöker alltså göra lite av en Strindberg.
I det svenska språkets förfall finns mycket mer att hämta. Till exempel the noble art of särskrivning, vilket allt fler tenderar att ägna sej åt. Förkastligt, ibland skrattretande. För vem kan lita på en skum tomte?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar