Ligger man i riskzonen för att bli psykiskt sjuk, om man själv är medveten om att man ligger just i rikszonen? Tror inte det. För att verkligen ligga i riskzonen bör man inte ha någon som helst aning om det själv. Annars löper man en överhängande risk att göra något åt saken, innan det verkligen barkar åt fanders.
Alltså, alla ni insiktsfulla människor där ute. Räds inte, utan se det som ett friskhetstecken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar