Idag skulle jag för första gången på egen hand utforska de svindlande pisterna i Veysonnaz. De svindlande pisterna visade sej idag vara enbart en pist, eftersom snöstormen gjort att pistmaskinisterna jobbat arslet av sej och att samtliga nu är på utbrändhetens rand.
Hursomhelst, även om utbudet kunde ha varit slightly större, måste jag säga att lyckan var gjord. Underbart väder, perfekt nypistad snö och verkligen sju personer i backen. Av dessa sju var två liftpersonal, en jag, och övriga fyra mina nyvunna åkarkompisar. Åkarkompisarna var i själva verket vänner till "min mamma", och hon försäkrade att de var trevliga vilket faktiskt inte var någon lögn. För att citera Tony Erving; Meeeeeen "They are all ski instructors, so they are very understanding" Känn ingen press, tack för den Helen.
Jag överlevde med både hälsan och stoltheten i behåll, nästan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Låter som om du har det ganska bra med andra ord. Men berätta mer! Typ hur dina dagar ser ut, hur mycket du är med barnen, vad du gör annars, hur ofta du har franska osv. Kram
Skicka en kommentar