För att ytterligare tillåta mej själv att falla djupare ner i förvirrelsen, undrar jag härmed huruvida det känns som en schysst medmänsklig gest att fira påsken?
Jag menar, det måste ju ha varit åtminstone betydande obehagligt/jobbigt att bli korsfäst, död, begraven och uppstånden inom loppet av en, i ett livsperspektiv, relativt kort tid. Detta måste också antas vara fallet även för en person som verkligen, även bildligt talat, har Gud i sin absoluta närhet. (Sittande på Gud allsmäktig faders högra sida, om jag inte missminner mej.)
För att fira denna cirkus, kommer vi alla att om lite mer än en vecka sitta och smaska på diverse godsaker ur kommersialismens bultande hjärta - påskägget. I sann kristen anda. Amen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar