Mina bihålor är fulla av grönt snor, jag lyssnar på Doris, och livet går sin gilla gång.
Fysiktentan var inte vad någon väntat sej, men vad är någonsin det?
Känner mej fortfarande lite skadad efter att ha sett Twilight, men jag tröstar mej med att det tydligen är en helt normal reaktion.
Nu börjar the TATA42-marathon, och de tre mest fasade dagarna i år är på ingång. Min älskade mamma kommer i alla fall på torsdag. Må jag vara på gott humör då!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar