Jag har jobbat stenhårt, varje dag sedan ankomsten till Linköping, på mina iiiiii:n. Jag har gjort allt som står i min makt för att få till den perfekta Lidingö-överklass-känslan. I nuläget överväger jag att ge upp och inse att jag helt enkelt inte är, och ej heller någonsin kommer att bli, liiiite fiiiinare.
Igår var botten nådd. Mina iiii:n lät som en galen översvämningsmygga, och nu är det allmänt känt att jag tydligen ensam går i klass bzzzzz bzzzzz 1b.
Attans rumpnisse! (Jag har för övrigt slutat svära. Med varierande framgång.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Slutat svära? Du? Den har jag hört förut :P
hmm, det har redan spårat ur =(
Skicka en kommentar