Märk väl att detta inte är en sågning, utan snarare ett uttryck för hur överaskad jag är över att faktiskt ha tagit mej hem till Linköping.
Det hela började med att tåget från Stockholm uppenbarligen var försenat. Trots detta vägrade övre makter komma med något besked. Åtta minuter efter tågets "ordinarie avgångstid" annonseras att tåget nu inkommer till ett annat spår, varpå vi ser tåget rulla in. Panik utbryter, och folk springer som yra hönor. Nästan alla hann med...
Bara det faktum att "ordinarie avgångstid" ljuder från högtalarna, har en tendens att betyda problem.
Hur som helst. Tåget är nu 14 minuter försenat, och paniken börjar återigen sprida sej då anslutande tåg i Katrineholm troligtvis kommer missas för cirka hälften av tågets resenärer. På något mirakulöst sätt lyckas SJ styra upp situationen, och ett anslutande tåg väntar i Katrineholm. Problemet är bara att tåget redan är fullt, så alla nypåstigna får stå.
Slutsats:
Rörelsehindrade göre sej icke besväret att resa med SJ, då löp- och ståkunskaper är ytterst essentiella för medhinnande/uthärdande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar