Östgötrafiken är i sanningens namn helt osannolikt opålitliga. Har sedan min flytt till Linköping försökt förflytta mej medelst buss ett mycket begränsat antal gånger, närmare bestämt fyra. Av dessa fyra har bussen helt uteblivit två gånger. Grattis Östgötatrafiken, ni fungerar fläckfritt. Till 50 procent.
Trots utebliven buss lyckades jag i god tid ta mej till mitt slutmål. Detta eftersom bussen som skulle ha gått en halvtimma tidigare i rakt motsatt riktning, valde att dyka upp mitt framför näsan på mej. Jag viftade glatt över att överhuvudtaget ha sett en buss, vilket vid det här laget var mer än jag någonsin kunnat hoppas på. Busschauffören stannade, log snällt och förstod nog att det var läge att göra en god insats.
Tacka gudarna för det! Huvuden hade rullat, och jag hade ställt till med en scen som fått Linköpings blodbad att se ut som ett avsnitt av Teletubbies. Turligt nog kom den bristande punktligheten och räddade situationen. Inga konstigheter.
Så tog jag mej hem till Norrland till sist. Mina sh-ljud kan ha sett sina bästa dagar, och mjukisbyxorna känns inte riktigt lika inbjudande som de brukade. Ett år på I har gjort mej gott, trots min lilla EMO-sväng. En kort och mycket effektiv revolt, vill jag gärna hävda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar