Precis hemkommen från Paris! Det visade sig att den stora hufvudstaden låg i en helt annan klimatzon, och bjöd på väder därefter. Känslan av att vara lite närmare den svenska permafrosten grep tag i mig. Mamma mia vad skönt det var att komma tillbaka till Toulouse och lägga ner vantarna i väskan, där de hör hemma!
Desto tråkigare är det dock att min stackars lilla pojkvän sitter kvar i Compiegne och gråter för att jag lämnat honom alldeles ensam. Okej, gråter gör han kanske inte, men vad gör man inte för konsten? Kommer inte ses på alldeles för länge nu, eftersom spännande franskt tenta-p närmar sig med stormsteg. Längtar redan, i dubbel bemärkelse.
Jag hatar konst och karaktär. Nu ska jag tröstäta något. Sen sova.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar