we call it a "fika"

Fransmännen och deras mystiska kaffevanor fascinerar mig dagligen.

När man beställer en stor kaffe i det här landet, får man en mängd som i Sverige skulle betraktas som en liten skvätt. Frågan är vad man får om man beställer en liten? Jag ser framför mig en kopp där någon hällt i lite kaffe, skakat runt det lite så att kanterna på koppen blir bruna, vartefter överbliven vätska hällts ut.

Mjölk i kaffet är en ynnest, och en latte ska man inte ens drömma om. Eftersom vi svenskar tydligen är ensamma i världen om att gilla vit animalisk sörja från kor i vårt kaffe, uppstår ibland skrattretande situationer.

I skolans bar finns en mjölkförpackning. Den har troligtvis stått där sedan 1800-kallt, och tas bara fram på befallning. Varje gång vi svenskar frågar efter mjölken utspelar sig samma scenario. Mjölken tas fram, och utgångsdatumet kollas noggrant. Därefter involveras varje levande själ bakom disken i den stora lukt- och provsmakningsorgien för att utröna om mjölken fortfarande är drickduglig. Hittills har UHT-behandlingen gjort sitt jobb, och vi har glada gått därifrån med en liten skvätt kaffe med odödlig mjölk i.

Vad som händer när mjölken tar slut, alternativt antar en grön nyans, får framtiden utvisa. Min gissning är att mjölkens tid då är förbi. Hoppas innerligt att jag har fel.