i de saligas kvarter

Det är definitivt ingen underdrift att påstå att nedräkningen har börjat. Den stora frågan är varför nervositeten ännu inte infunnit sig. Känner mig lugn som en bunke vidrig svensk mejeriprodukt, på ett helt oskyldigt vis.

Har fixat det viktigaste inför resan, och inväntar nu bara kniven mot strupen som kommer få mig att äntligen läsa igenom ERASMUS-guiden på 52 blygsamma sidor.

Just för tillfället förkovrar jag mig i somesing, the Kennedy och att vara naace ol not so naace. Det är nästan så att jag längtar lite till mekaniken. Skam över mig, skam över min ko.

Dessutom ska jag klippa mig idag. Gud, how I love förändring!