pudel utan dess like, eller "det här är ingen jävla reseblogg!"

Det här med att ha en blogg för med sig vissa förpliktelser. Dålig uppdatering, för lite uppdatering, ingen uppdatering, FEL uppdatering. Klagomålen är många och högljudda!

Kommer nu därför uppdatera er gällande både det ena och det andra, och hoppas att ingen nämnd och ingen glömd känner sig varken glömd, förtryckt eller på annat sätt orättvist behandlad.

Fridens frikadeller!

på västfronten intet nytt

Franska studenter levererar friskt på de flesta fronter.

I morgon har vi en presentation som handlar om något så banalt som brand stretching. Min grupp består av 4 personer som tillsammans ska sammanfatta begreppet, och därefter presentera sina nyvunna kunskaper inför klassen.

För att genomföra detta, träffades tre av gruppens medlemmar ca 12 timmar innan själva presentationen skulle ta sin början. Efter 15 minuters uppdelning av arbetet samt val av Power Point, övergår samtalet till att handla om hur vi ska kunna fuska oss till ett magnifikt resultat på tentan. Fantastiskt!

Sitter alltså nu i min ensamhet och försöker komma ihåg så många marketing-relaterade franska uttryck som min arma hjärna klarar att ta in under en sen kväll.

Det hela handlar tydligen ändå bara om att ha en snygg PP, så varför anstränger jag mig ens..?

omnom nom!

Ibland går det bra, och ibland går det mindre bra. Just nu går det mer bra!

Har precis haft mycket trevligt besök av pappa och Ingela, vilket tätt följdes av lika trevligt besök av Kaj och tjejerna från Grenoble. Många trevliga restauranger har besökts, och många glas mer eller mindre god dryck åtnjutits. "Är det här vinet korkskadat!?"

Hur som helst. Världsproblemen diskuterades, varpå många smarta lösningar uppkom. Förväntar mig samtal från FN vilken minut som helst nu!

Har också precis fått alla resultat från förra terminen. Klarade allt förutom en liten kurs i reglerteknik. Men vem fan vill kunna det, tänker jag!

Dessutom har Toulouse äntligen bestämt sig för att min blotta närvaro inte längre är tillräcklig för att hålla solen och värmen borta. Eller som vår engelske vän Ed skulle ha sagt; "Hur säger man damn you sun, på svenska?" Sarah; "Det går inte! På svenska snackar man inte skit om solen!" Plis, liksom.

bara i frankrike...

Man slutar aldrig förundras över HUR folk i det här landet egentligen tänker. Många döda hamstrar i rullning, om man säger så.

Här kommer bildbevisen. Håll till godo!

Första bilden visar en handikapptoalett. Skjutdörr installerad, eftersom fransmännen fortfarande inte fattat att dörrar som öppnas inåt på en mycket liten toalett ofta leder till att man måste stå på, alternativt i, toalettstolen för att stänga dörren. Nu tänker ni kanske att Frankrike faktiskt levererat? Misströsta icke, kolla nu in nästa bild.























För att, i sin rullstol, ta sig fram till den mycket handikappanpassade toaletten måste alltså personen i fråga först ingenjöra sin ned för den lilla, tillsynes oansenliga, trappan. Bör också tilläggas att dörren på bilden är enda vägen som fram leder till den enda handikapptoaletten på hela skolan. (Möjligtvis i hela landet..?)























Som om nu inte detta lilla snedsteg vore nog, har de stackars fransmännen också lite svårt med att montera dörrar. På bilden nedan ser vi ett praktexemplar av ett dörrhandtag. Stort och praktfullt. Ingen fara på taket, tänker ni. Vad kan vara så fel med ett handtag på en dörr? Den nyfikne skall svaret finna. Kolla bara in nästa bild!























Här är då andra sidan av dörren. För er som läste friluftsliv A eller körkortsteori när ni egentligen borde läst franska, kan jag förklara att "tirez" alltså betyder "drag". Tråkigt bara att handtaget sitter på andra sidan..





















Sammanfattningsvis då. Frankrike har återigen fumlat på sitt färdighetsslag, och ingen är egentligen särskilt förvånad. Jag ler genom tänderna, mitt huvud är stort och svenskt, och allting är precis som vanligt.

Fridens frikadeller!

musses galna sommar

Det ultimata beviset på att man börjar bli gammal måste väl ändå vara när man loggar in på bloggen och blir sjukt irriterad över att de pimpat sidan till oigenkännlighet.

Att förändringen förmodligen är till det bättre känns sjukt avlägset, och bara tanken på att det inte är som det brukar vara får mig att må lite illa.

Jaja, 22 år. Det värsta är över. Nu är det nedförsbacke?

påsk påsk påsk

Det här med lov är ett sjukt bra påfund! Synd bara att de var tvungna att hänga Guds son, begrava honom och vänta på att han skulle uppstå för att nutidsmänniskan ska få en ledig stund, och en riktigt riktigt lång fredag.

Han tog den för laget, som man säger. Tackar ödmjukast.

plis

Skrev tenta idag. Råkade sätta in kullager av modell leksaksbil i min domkraft. Förutom det lilla missödet kan det nog ha gått vägen.

38.4grader@hotmail.com

Fick en febertermometer av min käre far. Kan trött konstatera att det var bättre att leva i ovisshet.

och i hockeyn går det också jättebra

Idag har jag sagt upp min franska lilla studio. Det är alltså mindre än tre månader kvar nu. Kanske bara lite drygt två, om allt vill sig väl.

Trots smärre missöden som akut sjukdom, kulturkrockar och fransk byråkrati i allmänhet, har utlandsåret levererat på de allra flesta fronter. Det har bland annat givit mig perspektiv på livet. Här följer några exempel på uppenbarelser, av det mindre uppenbara slaget, som uppenbarat sig under året. 

• 50 kr för en liter vin har visat sig vara ack så mycket dyrare än jag tidigare trott. Antar att Anitra lever livet, där hemma i Svedala. 
• C-huset är ett arkitektoniskt under i jämförelse med de baracklinkande byggnader utan luftkonditionering som INSA stoltserar med i den outhärdliga aprilvärmen. 
• Svensk sjukvård är icke att förakta. Eller, tja, de håller i alla fall reda på provsvaren.. 
• Torkel har visat sig vara ett undervisningsorakel, i alla fall med franska mått mätt.
• Matlådor, microkö och halvfrusen lunch kan slänga sig i väggen! Trerätters till lunch för 3€ kan vara det bästa Frankrike kommit på sedan rödvinet uppfanns. (Sjukt osäker källa på vinets ursprung, men det känns sannolikt att anta att det är det här landets bästa och kanske enda uppfinning.)
• Franska studenter är 12 år gamla, och kommer så förbli. 
• 24 grader och sol är bättre än 3 grader och snö. 

Okej, det sista kan nog gå under kategorin uppenbart. Ville bara gnugga det i era ansikten. Hårt. 

hakuna matata

norrland, joovars norrland...

Det kanske absolut roligaste med att ha en blogg, förutom att man får njuta av sin egen författarkonst förstås, är att kolla historiken över vad folk som kommit till bloggen skrivit in på google för att hitta dit. 

I veckan har alltså de båda sökningarna "varför bo i norra sverige" och "hur är folk från norra sverige" lett den icke ont anande googlaren till min blogg. 

Frågan om varför man bor i norra Sverige förblir nog dessvärre obesvarad. Däremot känner jag mig sjukt representativ när det gäller folk från Norrland! Hoppas googlaren förstod hur rätt han kommit. 

lekstuga i grafland

Sitter i min ensamhet såhär på sena söndagskvällen och roas lättare och lättare av hur trivialt det är att flera träd kallas skog och att föräldrarna till barnets föräldrar kallas mor- och farföräldrar. Däremot ifrågasätter mitt arma förstånd huruvida det är logiskt, och/eller moraliskt försvarbart, att kalla det "postorder" när man räknar barnen före föräldrarna.

För det här får jag ett ynka ECTS-poäng, om det vill sig väl.

Herregud.

planning express

Mitt schema är ett skämt. Tre lektioner på samma gång börjar bli standard. INSA förklarar sig med att "det är många elever på skolan, och därför mycket svårt att lägga schema".

På INSA finns 2196 elever. I Linköping finns drygt 27 600 studenter. Need I say more? Mitt huvud må vara stort, men det finns tametusan en god anledning.

Fridens frikadeller!

uppdatering

Inga större missförstånd ledde till idag till helt okej, lagomt vågad klippning. Lite mer lik Margaret Thatcher blev jag nog, trots allt.

Franskan levererar återigen. "Vi klipper i en fyrkant, blir det bra?" Ja tack, fyrkant låter utmärkt.

lånade anteckningar av en kines

Hatar när det händer...

ps. det är jag som är sälen

french connection, no connection?

Det finns vissa uttryck i det franska språket som används lite mer än andra. Den personliga favoriten är självskriven.

Eftersom fransmännen begåvats med en beundransvärt avslappnad inställning till ordning, har två andra uttryck på senaste tiden utmärkt sig som franska favoriter.

På första plats kommer "normalement". För en normalbegåvad svensk framgår det tydligt att ordet betyder något i stil med "i normala fall". Franska är dock inte alltid så självklart som man kan tro. Det hela är i själva verket mycket mer komplext. Då fransmännen, som tidigare nämnts och dessutom med rätta, inte har någon som helst tilltro till sina icke-existerande system, används ordet allt som oftast i betydelsen "systemet säger att det ska fungera på ett visst sätt, men eftersom systemet inte använts aktivt sedan det infördes under sent 1900-tal, kan du alltså se dig i stjärnorna om att det som uttryckts som "normalement" någonsin kommer inträffa."

På andra plats kommer "on verra". På grund av det ack så ymniga användandet av normalement, är den självskrivna följden att "vi får väl se vad som händer" också toppar listan.

Slutsats: Min pappa, och andra likasinnade, skulle överleva ungefär en halv dag i det franska administrativa kriget. Det har visat sig att jag kanske är mer likasinnad än vad jag tidigare trott..

Fransoserna, on the other hand, har löst problemet med en rekorderlig slurk vin till frukost, och att betala räkningarna två månader efter sista betalningsdag. Bara för att man kan, liksom.

Peace out!

nerverna går sig på mig

Sitter här med min reglerteknik och tänker på livet. Ja, för reglerteknik vill jag då rakt inte tänka på.

för vi har vårat glada barnasinne kvar!

De överlägset mest frustrerande 14 minuterna av mitt liv. Jag önskar dig all lycka!

plusgrader i helvetet

Känner hur livsandarna börjar återvända. Frågan är varför de envisas med att försvinna hela tiden?

Hur som helst. Gårdagens ros går till en av mina lärare och min responsable, som trots ett helt liv i Frankrike lyckats växa upp till människor med empati och medkänsla. Imponerande!

Pluggdimman har lagt sig över studio n°105, framförallt eftersom biblioteken i Rangueil med omnejd väljer att inte stoltsera med fungerande internet. Jaja, toppsäkringen gick i oktober så jag låter det passera.

Fridens frikadeller!

note to self

Det är inte bra att vara borta de två första veckorna på terminen. Inte bra alls.

plötsligt händer det

Ooh, vid min svans! Hittade en studentportal, väl gömd i bananrepubliken Frankrike.

förändringens vindar

Har med stigande ålder blivit klokare och framförallt mer ödmjuk. Bestämde mig därför för att sluta tycka att allmänheten är korkad. Huruvida detta har något med mitt val av utbildning att göra, kommer de lärde fortsätta tvista om.

Däremot vill jag ödmjukast understryka att de som inte fattar att det är en ordlek dessvärre kommer förbli puckon. Självklart på ett väldigt subtilt och outtalat sätt.

fred och förståelse!

Okej, den här bloggen är ett skämt. Ett skämt, I tell you!

Hursomhelst. Jag är i alla fall tillbaka i södra Frankrike, där snön tydligen valt att vräka ner i min frånvaro. Dessutom är det ungefär så kallt som det brukar vara när man krigar mot Ryssland. Typiskt jättekallt alltså.

Så till en liten update angående sjukdomstillståndet. Har slutat med dropp och börjat med Strepsils. Kan med ett otränat öga ses som ett uppköp. Så kan också mycket väl vara fallet. Mitt öga är trött. Dessutom har jag slutat kolla febern, det vill sig ju helt enkelt inte.

Kan tillslut konstatera att min glansperiod obönhörligen är över. Eller så var det helt enkelt lättare på gymnasiet? Kemi B sitter i alla fall fortfarande som en smäck. Tackar trots allt inte nej till friska franska ECTS-poäng!

jobba över, ljuset som jag saknat, det är allt jag behöver

Vapenvila i det administrativa kriget. Imorgon bär det iväg hem till Svedala.

Peace out!

fransk jävla skitgrammatik

Den pinsamma stämning som uppstår när man går igenom conditionnel för trehundrafemtioelfte gången, och fortfarande inte kan det. Inte PppPpppPpp någonstans. Gaaah!

from paris with love

Tänkte leverera lite som utlandsblogg såhär på tisdagskvällen, och kommer därför presentera, i både bild och text, min resa till Paris och Compiegne. Amen.

Tågresan gick smärtfritt. Detta framförallt med tanke på att det är november och att den tillryggalagda sträckan var längre än ett svenskt tåg någonsin lyckats förflytta sig utan fadäser. Har inga direkta källor på det, men det kändes som ett rimligt antagande i skrivande stund. 

Kom så helskinnad fram till Paris, där stackars lilla flickan från Norrland genast drabbades av akut storstadskomplex. Fanns fler linjer på tunnelbanan än människor vid namn Marklund eller Lundmark i Skellefteå med omnejd. Inte heller här finns säkra källor, men är ganska säker på att så var fallet.

Lyckades i alla fall klara mig med livet i behåll hem till min pojkvän "Stockholmaren" (har hört att norrförort = norrland..?), vartefter han skötte lokalsinnesruljansen med bravur. 

I turistväg skulle jag säga att det viktigaste hanns med. Här kommer således de utlovade bilderna. Håll till godo.

Den röda kvarnen

Viktor och utsikten

Sacré-Cœur

Under Eiffeltornet

Gold!?

Ringaren var inte där, vilken besvikelse!

Compiegnes stolthet, den nya bron

sluten kostcirkel

Det är viktigt att få i sig sin dagliga dos frukt och grönsaker.

Om ketchup och saltgurka räknas så gör banne mig rödvin det också. Punkt.

dagens framgångssaga

Kan komma att bli ett återkommande kapitel här mitt i livet. Den som lever får se!

Frankrike levererar lite och bygger en liten trappa ner till toaletterna där de sedan placerar en fullt handikappanpassad toalett, utan tröskel, med skjutdörrar och hela baletten. Synd bara att ingen rullstolsburen någonsin kommer kunna använda den. Classic Frankrike!

framgång, bakgång, grusgång?

Vissa saker blir faktiskt otroligt mycket bättre med tiden. Att den franska tiden sedan verkar ha stått stilla de senaste 50 åren, är ett helt annat problem. Ibland, eller låt mig säga oftast, finns både ett och annat att tillägga när det kommer till fransk organisation. Vem ska ställas till svars för detta!?

För att förhindra återfall ner i EMO-träsket, kommer jag nu enbart berätta solskenshistorier under överskådlig tid framgent. Hur länge det håller i sig får framtiden utvisa, i all apatisk välmening.

Så äntligen till dagens goda nyhet. När jag i slutet av 2008 lämnade hemlandet Sverige för att bege mig till vinets, ostens och klockornas land, introducerades för första gången Skype på allvar i mitt liv. Samtal till nära och kära underlättades avsevärt, och den monetära insatsen begränsades till skjorta i singularis.

Insättning på kontot hanterades, i tidernas begynnelse, medelst internetbank. Fördröjningen var blygsamma 5 dagar, i vanliga till ovanliga fall uppåt 14 dagar, alternativt utebliven insättning. Detta accepterades snällt, främst på grund av sviktande förstånd och brist på rimliga alternativ.

Nu, on the other hand, hör och häpna, pass på, och så vidare, görs insättningen några få sekunder efter överföring! Det är nästan så att man tappar både hakan, munnen och andra väl valda delar av ansiktet.

Lyckan är total. Jag älskar saker som fungerar.

vad är skillnaden mellan distans och sjömil?

Precis hemkommen från Paris! Det visade sig att den stora hufvudstaden låg i en helt annan klimatzon, och bjöd på väder därefter. Känslan av att vara lite närmare den svenska permafrosten grep tag i mig. Mamma mia vad skönt det var att komma tillbaka till Toulouse och lägga ner vantarna i väskan, där de hör hemma! 


Desto tråkigare är det dock att min stackars lilla pojkvän sitter kvar i Compiegne och gråter för att jag lämnat honom alldeles ensam. Okej, gråter gör han kanske inte, men vad gör man inte för konsten? Kommer inte ses på alldeles för länge nu, eftersom spännande franskt tenta-p närmar sig med stormsteg. Längtar redan, i dubbel bemärkelse.

Jag hatar konst och karaktär. Nu ska jag tröstäta något. Sen sova.

allt jag behöver nu är lite starkvinsglögg..

Hej livet. Vi måste ta ett snack.

mammadagar

Sedan har ju världens bästa mamma varit här på besök också! Vi gjorde stan, diverse museum och annat smått och gott. Drack vin gjorde vi också, på ett mycket framgångsrikt sätt.

Toulouse visade sig från sin allra bästa sida, förutom att det blåste helvete. Det syns dessbättre inte på bilderna. Såhär fint var det alltså.

Vi tog oss dessutom till IKEA utan bil, trots att detta är omöjligt. Med oss tillbaka fick vi Nisse, och en massa annat bra. 

Medan vi utforskade stadens kaféer på jakt efter en kaffe latte eller två, hade jag ungefär så här roligt. Mamma var nog också ganska nöjd, hon visar det bara inte lika mycket. 

grattis på min födelsedag! xD

Världens asgulligaste Viktor släpade en gitarr över halva Europa, bara för att ge den till mig i födelsedagspresent! Hur man kan få en födelsedagspresent flera månader i efterskott kommer pappa fundera över i år framöver. 

Vi som inte funderar så mycket över det är i stället jätteglada för att jag nu kan spela på min alldeles egna gitarr med välvilliga strängar som inte dödar fingrarna. Fick dessutom ett sånghäfte med låtar jag tycker om. 

Det är fanimej för mycket, nästan bättre än ett mixed tape! 

Visst är de fina ihop?

Barcelona, dårå!

Barcelona levererade storartat, även om vädergudarna inte hade sina livs bästa dagar.

Vi såg det som skulle ses, åt det som skulle ätas och köpte det som skulle köpas. Förutom ett par jeans som inte köptes, och en pyjamas som inte åts. 

För att ni ska slippa bilda egna bilder av resan, kommer här en kavalkad av verklighet. Till er hälsa och kärlek, som man säger på franska.  

Det som skulle ses var i korta drag gammal sten i olika konstellationer. Bland annat en lite halvgammal kyrka med betonginslag, som ju faktiskt inte alls är att klassa som gammal sten. 

Sagrada Familia

Barcelona har tydligen dessutom begåvats med en alldeles egen triumfbåge, vilken jag lyckades springa på när jag gick till busstationen. Snajsigt, och ytterst skrytigt. Känner plötsligt ett enormt behov av en triumfbåge.  

Båge av triumf

CSN betalade linbana upp på berget där vi fick se mer gammal sten och Kataloniens flagga. De pyttesmå fåglarna bakom flaggan glidflög på uppåtvindarna kring berget. Underhållande. 

Linbana, modell skidlift

Gammal sten med tillhörande vegetation

Katalansk flagga och fåglar som roar sig

Såhär fina var det svenska sällskapet. Han som är finast fick en egen bild. 

Ze gang

Viktor älskar den här bilden mer än sin iPhone

Spanien slog Frankrike i med ynka 0,11€. Rekordet ligger nu alltså på 0,72€ nästan drickbart vin. Sedan åt vi nästan pyjamas, och Gunnar fick sig en alldeles egen musikant. Inga konstigheter. 

Typiskt överkomligt vin

Alla vet att det betyder ananas med glass..

Och här har vi alltså musikanten, i egen hög person

Drack drinkar gjorde vi också. Min innehöll uppskattningsvis 98% alkohol, 2% rohypnol och ett löv. Viktors innehöll ananasjuice och en mixad smurf. 

"Mojito"

"Barcelona special"

Sammanfattningsvis då. Bra resa. Tråkigt för smurfen.

passerad komposition?

Fick en plötslig ingivelse om att det kanske är på tiden att lära sig det franska språket, varpå jag till min egen totala förvåning började förkovra mig i diverse mystiska tempus.

Efter timmar av förkovring har jag nu insett att mina många timmar av tidigare ickeförkovring gett tydliga ickeresultat, vilket obönhörligt resulterat i ganska rimlig avsaknad av konjugeringskunskap.

Hoppas och ber att detta kan avhjälpas, helst medelst magi, då jag har en tendens att ogilla uttröttande studier.

skärmdump??

välskyltat

Det finns många roliga skyltar. För att inte visa vilket stort huvud jag har, eftersom alla svenskar tydligen besitter ett sådant, kommer jag nu demonstrera likväl franska som svenska skylt-missöden.

Håll till godo!

Inleder starkt med lite av en Fransk klassiker. Varför i hela friden väljer folk att campa precis vid skylten med ett överkryssat tält på? Vissa säger kulturkrock, andra säger oförklarligt.

Östergötland har också en tendens att leverera i de mest oväntade situationer. Har en svag känsla av att snöröjning inte är deras paradgren. Östergötlands enda snöplog kommer alltså användas till att ploga den här trappan. Känns rimligt.

Den här är till alla er rektorer som dagligen sliter ert hår i vårt avlånga land. När budgeten fallerar, nedskärningarna är ett skämt och lärarna gråter, kom då ihåg att ni kommer bli rikligt belönade! Största gravstenen på kyrkogården tillhör nämligen, just det, en rektor!

Uppmärksamma särskilt noteringen om att "lärjungar reste vården". Det är ju nästan så man blir tårögd!

varför vill folk bo i norra Sverige?

Hösten har till slut kommit till Toulouse. Den hittade hit också, trot eller ej.

Det är fint med höst. Särskilt när man vet att den inte kommer följas av 5 månaders totalt mörker och permafrost.

dråll

Vad gör du nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig? Det var alldeles för längesen vi sågs.

Hej KP. Jag är en tjej på 22 jordsnurr, som gillar sömn och sirop de thé pêche.