måndag 4 oktober 2010
kära läsare
Ironi är en stilfigur som innebär att det finns en skillnad mellan vad som sägs och vad som egentligen menas. Publiken, åtminstone en del av den, förutsätts även vara införstådd med detta. Ironi kan vara humoristisk, men behöver inte vara det.
Ironins konst förutsätter att budskapet är uppenbart både för talaren och den tilltänkta adressaten, eller att det blir tydligt i samband med att det förmedlas (poängen behöver alltså inte vara fullt entydig redan när orden sägs).
Källa http://sv.wikipedia.org/wiki/Ironi
tisdag 28 september 2010
måndag 27 september 2010
aaaahhh fluugsvaamp!
fredag 24 september 2010
goda utsikter
Dagens händelser/insikter utan inbördes ordning:
- Vårdcentralen tog mitt blod och berättade att jag har många vita blodkroppar.
- Sjukvården verkar inte tycka om att människor vet saker.
- Bill Gates är inte så dum trots allt. Eller, det finns i alla fall de som är dummare.
- Jag är fortfarande sjuk.
torsdag 23 september 2010
våga vägra vårdcentralen?
Nu är det upp till bevis.
Imorgon är det dags för vården att visa vad den går för. Jag ber och önskar att jag ska komma därifrån med ett leende på läpparna, helst utan en tanke på att vi ska privatisera skiten.
Jag håller tummarna. Imorgon smäller det.
systemfel
Missförstå mej rätt. Det är trots allt en förpåskat bra film.
under and in?
- Jag tillhör gruppen energiska risktagare.
Det kan dock inte nog poängteras att detta är den problemlösarstil jag hade vid just det tillfälle då jag gjorde testet, och inte ett fack som jag på något sätt kommer att vara placerad i för resten av mitt liv. För ytterligare kraft bakom detta uttalande låg dessutom konstpauser som fick TV4:s reklampauser under Beckfilmerna att verka korta och ytterst befogade.
- Vid överlevning i vildmark, lita inte på människor från Stockholm.
Det visade sej att jag fick mer än dubbelt så hög överlevnadspoäng innan jag tog hjälp av min grupp. Å andra sidan hade jag mer än gärna tagit hjälp av vem som helst, så länge jag slapp samarbeta med överlevnadsexperterna som tyckte att det var viktigare med en fotoblixt än en kniv när man var utelämnad i 30-gradig kyla i vildmarken.
- Jag är förkyld som ett jävla as. Igen.
Den sista insikten kan nog dessvärre inte räknas som IndOrgens förtjänst. Det såg dock lite tråkigt ut med bara två punkter på listan, så av ren solidaritet för FilFak tog jag med den ändå.
Till sist då. Kom ihåg, att om allt skiter sej kan man alltid skicka ljussignaler med locket på en konservburk. Frågan är bara hur i hela friden man får upp burken med hjälp av fotoblixten?
Over and out.
tisdag 21 september 2010
söndag 19 september 2010
fredag 17 september 2010
debatt
Jan Björklund
tisdag 14 september 2010
dagens citat
"Nu ska vi prata lite om satser i primalen och dualen."
När känslighetsanalysen senare kom på tal var det inte bara jag som började fundera över huruvida hela föreläsningen var någon typ av vulgärt skämt. Så var dessvärre inte fallet.
måndag 13 september 2010
katchingg!
Håll i hatten, detta kommer aldrig att ske igen.
bra Anna!
Läraren valde att skriva uppenbart fel på tavlan. Jag bestämde mej efter viss eftertanke för att poängtera detta. Hann knappt återhämta mej innan inte mindre än tre sms smällde till i min mobil. Uttyckssätten var något varierande, men kontentan var helt klart densamma.
Bra Anna, du rättar MAI!
Jag och MAI är aldrig överens. Vill gärna tro att det alltid är MAI som har fel...
lördag 11 september 2010
tillsammans kan vi göra skillnad
Vi satt och såg tillsammans hur det andra planet flög in i World Trace Centers södra torn. Bara någon timme senare rasade tornet ihop, och det dröjde inte länge innan även det norra tornet gick samma bistra öde till mötes.
De senaste nio åren har muslimernas grop grävts allt djupare. De som gräver gör det med en enorm frenesi, blod svett och tårar. Muslimerna har blivit världens nya syndabockar, och historien upprepar sej.
Sverigedemokraterna spelar på det allmänna missnöjet, och syndabockarna är självskrivna. Den 19 september får vi svenskar välja vilket Sverige vi vill se. Det är allas vårt ansvar att se till att Sverige förblir ett land där alla människor är lika mycket värda. Det är dags att ta ställning. Tillsammans kan vi se till att Sverigedemokraterna hålls utanför riksdagen. Din röst räknas!
fredag 10 september 2010
nu är det din tur?
Ibland känner jag skuld för att jag inte är mer tacksam.
Tror att de flesta människor i länder som Sverige rent intellektuellt förstår att de haft turen med sej. Uppenbara fördelar som att vara vid liv, är så påtagliga att ingen kan blunda för dem.
Problemen uppstår först när gränserna suddas ut och blir mer diffusa. Vem har egentligen haft turen på sin sida?
Att jag plötsligt blivit djup och besynnerlig bottnar i att jag precis gråtit till en film. De gånger detta har hänt mej kan räknas på ena handens fingrar, vilket borde betyda att filmen förtjänar eftertanke och inte minst ett blogginlägg.
I varmare länder där växter som knappt överlever på svenskarnas fönsterbrädor står i blom vid vägkanten, brukar min mamma stanna till och berätta om hur de vackra blommorna har en mörk hemlighet.
Budskapet har gått fram. Jag har förstått att akta mej för vit oleander.
onsdag 8 september 2010
jasså du maud?
Jag försökte svara sanningsenligt utan att lägga in några värderingar om vilka partier dessa val skulle kunna vara sammankopplade med. Utfallet blev till min stora förskräckelse att jag är mina föräldrars avkomma. Utan någon som helst tvekan.
Resultat:
Centerpartiet 49,2%
Vänsterpartiet 44,2%
Folkpartiet 39,2%
Feministiskt Initiativ 37,8%
Socialdemokraterna 36,4%
Moderaterna 36,4%
Miljöpartiet 33,5%
Sverigedemokraterna 32,8%
Kristdemokraterna 32,1%
Piratpartiet 7,1%
Det enda vettiga i testets utfall skulle väl kunna vara att KD hamnade på en försmädlig niondeplats, och att FP lyckades komma trea. Gudrun på fjärdeplatsen är jag inte heller helt missnöjd med. Gudrun är snäll.
Å andra sidan är det väl det som är grejen med en kompass. Pilen pekar alltid mot norr...
idol 2010
Fantastisk förnedrings-TV har plötsligt förvandlats till någon typ av musiktävling. Hur gick detta till?
Nu kan till och med min mamma, den yrkesskadade specialpedagogen, se Idol med gott samvete. Det är så PK att man vill spy. En rullstolsbunden tjej kommer in och sjunger som en ängel, killen från Sigtuna som inte kan spela gitarr och halva den siamesiska tvillingen. Alla får de en guldbiljett. Även de som anstränger sej mer för att göra rolig TV än att komma med i Idol.
Det är en fin värld vi lever i. Ropen skalla, guldbiljetter till alla!
tisdag 7 september 2010
det är banne mej inte sant
Förkylningen från helvetet tycks äntligen börja släppa sitt järngrepp, och få är nog de som i nuläget inte unnar mej åtminstone några dagars friskhet.
Kajsa ondgör sej över sina visdomständer som vägrar samarbeta, och jag mitt arma nöt väljer att berätta att jag minnsann aldrig haft några bekymmer med mina grynande visdomständer. Peppar peppar ta i trä hade varit en mycket lämplig fras att dra fram i detta sammanhang, men förkylningsövergångshybrisen hade tydligen redan börjat verka. Snacka om öppet mål...
Min kropp behövde endast 12 timmar för att mobilisera alla sina styrkor och gå till attack. Vänstra delen av min överkäke har helt klart sett bättre dagar, och jag kan nog se mej i stjärnorna om att äta tuggad mat den närmaste tiden.
Fejnt, för att uttrycka sej på ren östgötska.
måndag 6 september 2010
mrumpfh
Försöker de skapa orättvisa med flit eller!?
söndag 5 september 2010
skräck
Den svartklädde befinner sej i hallen. Inser att min sista stund förmodligen är kommen. Försöker desperat hitta min mobil. Kommer trots paniken ihåg att den sitter i laddaren, men förtvivlad finner jag laddaren tom.
Eftersom den svartklädde har nu förflyttat sej till köket, ser jag min chans. Jag låser in mej på toaletten, där lampan inte heller tycks göra sitt jobb. Vänder mej om och ser skräckslaget hur den svartklädde nu står precis bakom mej.
I ett sista desperat försök att rädda mej själv undan det hemska öde som väntar, beslutar jag att försöka ta mej ut ur lägenheten. Är tillräckligt rationell för att förstå att jag borde klä på mej någonting, men i tumultet hittar jag endast en vit pläd att svepa in mej i. Försöker sedan öppna dörren för att ta mej ut i trapphuset. Kommer inte ut. Dörren är blockerad. Förstår nu att jag är bortom all räddning.
Vaknar upp. Varenda lampa i hela lägenheten är tänd. Den vita pläden ligger på golvet i hallen och jag har en puls som skulle spräcka vilken mätare som helst. Hittar mobilen på golvet bakom soffan.
I ett tyst löfte till mej själv lovar jag att aldrig mer blanda mollipect och lepheton desentol. Att aldrig knarka. Någonsin. I hela mitt liv.
attans
Dessutom kan känslan av att vara tappad bakom en vagn läggas till förnedringen, då jag inte ens visste att det fanns en lista.
Jag vill också ha en lista. Banne mej, jag ska skaffa en lista! Sug på den ni!
torsdag 2 september 2010
dagens citat
"Du känns inte riktigt som en hiv-person, du verkar föredra piller framför sprutor."
onsdag 1 september 2010
klappa händerna när något är riktigt bra
Frågan är hur det kan vara relevant huruvida en trasig tv-mottagare befinner sig i bostaden? Då den enda uppgift vi har om tv-mottagarens status är att den är trasig, vilket åtminstone i min värld skulle betyda att den är obrukbar, bör detta alltså betyda att det är tv-mottagarens blotta närvaro i hemmet som Radiotjänst vill att du ska betala dyra pengar för?
Public Service är helt beroende av svenskarnas goda vilja att snällt betala sin tv-avgift, annars kan man ju, Gud förbjude, få en snigel på ögat. Eftersom svenskarna är ett lojalt folk, är detta inget som helst problem då alla snällt och villigt anmäler sitt tv-innehav så fort en tv-mottagare äntrat bostaden.
Frågorna kvarstår dock. Varför får studenter dagligen samtal från 09-nummer som de för sitt liv inte vill missa? Varför springer tragiska kvinnor i 40-årsåldern runt och ringer på dörrar för att försäkra sej om att människor inte, mot förmodan, skulle ha glömt att anmäla sitt tv-innehav? Och, icke att förglömma. Varför befinner sig min tv i förrådet!?
Det måste bero på att svt har producerat så fantastiskt mycket bra tv de senaste åren. Diggiloo går i repris för 58:e gången på bästa sändningstid, vi har sett alla i familjen Wahlgren skrålandes för full hals på ett helt oregisserat sätt bakom ett piano, och inte ens Christer Björkman kan hålla intresset uppe för 300 timmar schlagerfestivalscirkus. Danska serier hör hemma i, just det - Danmark, och Finland har faktiskt hör och häpna också egen television.
Trots allt detta finns inga som helt problem i det solidariska landet Sverige. Alla betalar tv-licensen. Allt är guld och gröna skogar.
...Men det var då förpåskat svårt att få ihop en moderat regering..!
tisdag 31 augusti 2010
lite finare, lite bättre
jag har aldrig sett en levande val
Den 19 September gäller det. Då ska jag ha bestämt var skåpet ska stå. Inget mervärde bör läggas i att skåpet mer sällan refereras till som det röda skåpet...
blixtar och dunder nollan
Förkyld som ett troll har jag trots detta goda utsikter. Ibland får man dra en vit lögn för att publiken inte ska svika och onda makter ska hålla sej borta från ens boning. Man är dessvärre ett förkastligt ord att använda i sammanhang där syftet är att beteckna någon väldigt specifik. Jag ber genast om ursäkt för detta.
Hur som helst. Nolle-p har varit hektiskt och fyllt av glädje, för att inte tala om otrivin, desentol, lepheton, bafucin och treo. För att värna om vår skogsindustri och svenska naturskatt bör jag noga saneras innan jag av jord åter skall bliva.
jag är tillbaka
Jag vill ändå gärna tro att jag för lång och trogen tjänst på blogspots stora scen, ska ha erhållit viss ryggradskänsla. Kommer nu därför helt ogenerat att skjuta från höften, och förhoppningsvis träffa åtminstone något stort och stillastående.
lördag 31 juli 2010
sommar, sommar och sol
Stressen över vädret tycks inte heller minska med åren, snarare tvärt om. Stress i allmänhet går dessvärre också i samma hjulspår, och tycks öka exponentiellt efter brytningspunkten någon gång efter medvetandets infall hos människan. (Dvs ungefär 20 år hos kvinnor och 40 för män.)
Efter tre veckor, läs: en evighet, utan facebook kände jag mej mer harmonisk än på många år, trots min ringa ålder. Teknikens underfe har dock valt att vifta med sitt trollspö, och vips infann sej ett omättligt behov av att kolla facebook mitt ute i skogen. Stressen kom som ett brev på posten. Med mjältbrand i. Inte blev det bättre av att det spöregnade heller. Detta trots att Tone, som inte ens var Tone utan en billig sommarvikarie, lovat sol och gröna skogar. Eller i alla fall uppehåll, men i inlandet är allt lite av en tolkningsfråga.
Det var helt enkelt bättre förr. Och nej, jag är inte bitter.
söndag 25 juli 2010
onsdag 30 juni 2010
the bridges
Kul också att jag inte hittade de friska och svettiga människorna, och följden blev plötslig drabbning av träningsvärken från helvetet.
måndag 28 juni 2010
välkommen
Bloggen blir aningen försummad när jag väljer att placera mej långt bort från Internet, och närmare myggen och knotten. Nu när jag har både tid och möjlighet att blogga, lyser inspirationen med sin frånvaro. Det blir alltså rent inget av.
Midsommar firades i stugan, men stång och allt. Finfrämmande från landet av ost och vin valde att sno ihop en majstång av sällan skådad klass. Dansandet gick kanske inte till historien, men Emils spritvisa har nu en garanterad plats i allas hjärtan. Den med murklorna och den sjuka albanen kom dessvärre aldrig till sin rätt.
Låt inte uppdateringen på Funbeat lura er. Det är töntigt att skylta med sin träning..? Nej, jag är inte bitter för att jag lever delar av mitt liv helt utan Internet.
Och kom ihåg. Norrland är exotiskt.
tisdag 15 juni 2010
slutet gott, allting gott
Trots utebliven buss lyckades jag i god tid ta mej till mitt slutmål. Detta eftersom bussen som skulle ha gått en halvtimma tidigare i rakt motsatt riktning, valde att dyka upp mitt framför näsan på mej. Jag viftade glatt över att överhuvudtaget ha sett en buss, vilket vid det här laget var mer än jag någonsin kunnat hoppas på. Busschauffören stannade, log snällt och förstod nog att det var läge att göra en god insats.
Tacka gudarna för det! Huvuden hade rullat, och jag hade ställt till med en scen som fått Linköpings blodbad att se ut som ett avsnitt av Teletubbies. Turligt nog kom den bristande punktligheten och räddade situationen. Inga konstigheter.
Så tog jag mej hem till Norrland till sist. Mina sh-ljud kan ha sett sina bästa dagar, och mjukisbyxorna känns inte riktigt lika inbjudande som de brukade. Ett år på I har gjort mej gott, trots min lilla EMO-sväng. En kort och mycket effektiv revolt, vill jag gärna hävda.
måndag 14 juni 2010
sommarlov?
Ingvar har helt klart koll på grejerna, ibland dock på ett smått spegelvänt sätt vilket skapar ångest och ond bråd problematik. Efter många om, men och styrkeprov var soffan och divan tillslut sammansatta, sammanlänkade och dessutom dammsugna till tänderna.
torsdag 10 juni 2010
onsdag 9 juni 2010
plötsligt händer det
Så gott som ekvivalent skulle för övrigt leda till ett stort fint U i många sammanhang.
sammanfattningsvis då
Om det vill sej väl har MAI också bestämt sej för att vara lite mänskliga såhär på vårkanten, för det vore ju onekligen förtjusande snajsigt att klara flervarren på första försöket.
Såhär i väntans tider kan jag ändå konstatera att mitt första år i Linköping har varit både innehållsrikt och ytterst uppskattat. 17 augusti kommer nyleverans till köttmarknaden, och det ser vi ju alla fram emot! Det ryktas att vi kommer att faddra tyskar och kineser, och trots att Maria Norén inte är känd för sina briljanta idéer, kommer vi nog att ha väldigt trevligt ändå.
Men var det inte japanerna som var asiatiska arier..?? Och den där killen som heter som en soppa... Gazpacho, is it? Ååh, jag älskar filfak!
måndag 7 juni 2010
kom igen
lördag 5 juni 2010
sista kvällen
Fyra år! Det är faktiskt inte ens roligt. Vem planerade det här? Alla faddrar åker utomlands, och om det vill sej väl så ses vi som tidigast om två år. Anton on the other hand väljer att hamna helt i ofas med allt, och vi snackar alltså fyra år.
Det var i alla fall sista kvällen. På väldigt länge...
tisdag 1 juni 2010
variabelbyte
Om man mot förmodan skulle drabbas av plötslig separationsångest, kan man alltid göra en pappa-Peter och plussa den till förbannelse. Detta endast i syfte att göra MAI till sin alldeles egna engelska hund av honkön. Pekulärt pappa.

