nerverna går sig på mig

Sitter här med min reglerteknik och tänker på livet. Ja, för reglerteknik vill jag då rakt inte tänka på.

för vi har vårat glada barnasinne kvar!

De överlägset mest frustrerande 14 minuterna av mitt liv. Jag önskar dig all lycka!

plusgrader i helvetet

Känner hur livsandarna börjar återvända. Frågan är varför de envisas med att försvinna hela tiden?

Hur som helst. Gårdagens ros går till en av mina lärare och min responsable, som trots ett helt liv i Frankrike lyckats växa upp till människor med empati och medkänsla. Imponerande!

Pluggdimman har lagt sig över studio n°105, framförallt eftersom biblioteken i Rangueil med omnejd väljer att inte stoltsera med fungerande internet. Jaja, toppsäkringen gick i oktober så jag låter det passera.

Fridens frikadeller!

note to self

Det är inte bra att vara borta de två första veckorna på terminen. Inte bra alls.

plötsligt händer det

Ooh, vid min svans! Hittade en studentportal, väl gömd i bananrepubliken Frankrike.

förändringens vindar

Har med stigande ålder blivit klokare och framförallt mer ödmjuk. Bestämde mig därför för att sluta tycka att allmänheten är korkad. Huruvida detta har något med mitt val av utbildning att göra, kommer de lärde fortsätta tvista om.

Däremot vill jag ödmjukast understryka att de som inte fattar att det är en ordlek dessvärre kommer förbli puckon. Självklart på ett väldigt subtilt och outtalat sätt.

fred och förståelse!

Okej, den här bloggen är ett skämt. Ett skämt, I tell you!

Hursomhelst. Jag är i alla fall tillbaka i södra Frankrike, där snön tydligen valt att vräka ner i min frånvaro. Dessutom är det ungefär så kallt som det brukar vara när man krigar mot Ryssland. Typiskt jättekallt alltså.

Så till en liten update angående sjukdomstillståndet. Har slutat med dropp och börjat med Strepsils. Kan med ett otränat öga ses som ett uppköp. Så kan också mycket väl vara fallet. Mitt öga är trött. Dessutom har jag slutat kolla febern, det vill sig ju helt enkelt inte.

Kan tillslut konstatera att min glansperiod obönhörligen är över. Eller så var det helt enkelt lättare på gymnasiet? Kemi B sitter i alla fall fortfarande som en smäck. Tackar trots allt inte nej till friska franska ECTS-poäng!

jobba över, ljuset som jag saknat, det är allt jag behöver

Vapenvila i det administrativa kriget. Imorgon bär det iväg hem till Svedala.

Peace out!

fransk jävla skitgrammatik

Den pinsamma stämning som uppstår när man går igenom conditionnel för trehundrafemtioelfte gången, och fortfarande inte kan det. Inte PppPpppPpp någonstans. Gaaah!

from paris with love

Tänkte leverera lite som utlandsblogg såhär på tisdagskvällen, och kommer därför presentera, i både bild och text, min resa till Paris och Compiegne. Amen.

Tågresan gick smärtfritt. Detta framförallt med tanke på att det är november och att den tillryggalagda sträckan var längre än ett svenskt tåg någonsin lyckats förflytta sig utan fadäser. Har inga direkta källor på det, men det kändes som ett rimligt antagande i skrivande stund. 

Kom så helskinnad fram till Paris, där stackars lilla flickan från Norrland genast drabbades av akut storstadskomplex. Fanns fler linjer på tunnelbanan än människor vid namn Marklund eller Lundmark i Skellefteå med omnejd. Inte heller här finns säkra källor, men är ganska säker på att så var fallet.

Lyckades i alla fall klara mig med livet i behåll hem till min pojkvän "Stockholmaren" (har hört att norrförort = norrland..?), vartefter han skötte lokalsinnesruljansen med bravur. 

I turistväg skulle jag säga att det viktigaste hanns med. Här kommer således de utlovade bilderna. Håll till godo.

Den röda kvarnen

Viktor och utsikten

Sacré-Cœur

Under Eiffeltornet

Gold!?

Ringaren var inte där, vilken besvikelse!

Compiegnes stolthet, den nya bron

sluten kostcirkel

Det är viktigt att få i sig sin dagliga dos frukt och grönsaker.

Om ketchup och saltgurka räknas så gör banne mig rödvin det också. Punkt.

dagens framgångssaga

Kan komma att bli ett återkommande kapitel här mitt i livet. Den som lever får se!

Frankrike levererar lite och bygger en liten trappa ner till toaletterna där de sedan placerar en fullt handikappanpassad toalett, utan tröskel, med skjutdörrar och hela baletten. Synd bara att ingen rullstolsburen någonsin kommer kunna använda den. Classic Frankrike!

framgång, bakgång, grusgång?

Vissa saker blir faktiskt otroligt mycket bättre med tiden. Att den franska tiden sedan verkar ha stått stilla de senaste 50 åren, är ett helt annat problem. Ibland, eller låt mig säga oftast, finns både ett och annat att tillägga när det kommer till fransk organisation. Vem ska ställas till svars för detta!?

För att förhindra återfall ner i EMO-träsket, kommer jag nu enbart berätta solskenshistorier under överskådlig tid framgent. Hur länge det håller i sig får framtiden utvisa, i all apatisk välmening.

Så äntligen till dagens goda nyhet. När jag i slutet av 2008 lämnade hemlandet Sverige för att bege mig till vinets, ostens och klockornas land, introducerades för första gången Skype på allvar i mitt liv. Samtal till nära och kära underlättades avsevärt, och den monetära insatsen begränsades till skjorta i singularis.

Insättning på kontot hanterades, i tidernas begynnelse, medelst internetbank. Fördröjningen var blygsamma 5 dagar, i vanliga till ovanliga fall uppåt 14 dagar, alternativt utebliven insättning. Detta accepterades snällt, främst på grund av sviktande förstånd och brist på rimliga alternativ.

Nu, on the other hand, hör och häpna, pass på, och så vidare, görs insättningen några få sekunder efter överföring! Det är nästan så att man tappar både hakan, munnen och andra väl valda delar av ansiktet.

Lyckan är total. Jag älskar saker som fungerar.

vad är skillnaden mellan distans och sjömil?

Precis hemkommen från Paris! Det visade sig att den stora hufvudstaden låg i en helt annan klimatzon, och bjöd på väder därefter. Känslan av att vara lite närmare den svenska permafrosten grep tag i mig. Mamma mia vad skönt det var att komma tillbaka till Toulouse och lägga ner vantarna i väskan, där de hör hemma! 


Desto tråkigare är det dock att min stackars lilla pojkvän sitter kvar i Compiegne och gråter för att jag lämnat honom alldeles ensam. Okej, gråter gör han kanske inte, men vad gör man inte för konsten? Kommer inte ses på alldeles för länge nu, eftersom spännande franskt tenta-p närmar sig med stormsteg. Längtar redan, i dubbel bemärkelse.

Jag hatar konst och karaktär. Nu ska jag tröstäta något. Sen sova.

allt jag behöver nu är lite starkvinsglögg..

Hej livet. Vi måste ta ett snack.

mammadagar

Sedan har ju världens bästa mamma varit här på besök också! Vi gjorde stan, diverse museum och annat smått och gott. Drack vin gjorde vi också, på ett mycket framgångsrikt sätt.

Toulouse visade sig från sin allra bästa sida, förutom att det blåste helvete. Det syns dessbättre inte på bilderna. Såhär fint var det alltså.

Vi tog oss dessutom till IKEA utan bil, trots att detta är omöjligt. Med oss tillbaka fick vi Nisse, och en massa annat bra. 

Medan vi utforskade stadens kaféer på jakt efter en kaffe latte eller två, hade jag ungefär så här roligt. Mamma var nog också ganska nöjd, hon visar det bara inte lika mycket. 

grattis på min födelsedag! xD

Världens asgulligaste Viktor släpade en gitarr över halva Europa, bara för att ge den till mig i födelsedagspresent! Hur man kan få en födelsedagspresent flera månader i efterskott kommer pappa fundera över i år framöver. 

Vi som inte funderar så mycket över det är i stället jätteglada för att jag nu kan spela på min alldeles egna gitarr med välvilliga strängar som inte dödar fingrarna. Fick dessutom ett sånghäfte med låtar jag tycker om. 

Det är fanimej för mycket, nästan bättre än ett mixed tape! 

Visst är de fina ihop?

Barcelona, dårå!

Barcelona levererade storartat, även om vädergudarna inte hade sina livs bästa dagar.

Vi såg det som skulle ses, åt det som skulle ätas och köpte det som skulle köpas. Förutom ett par jeans som inte köptes, och en pyjamas som inte åts. 

För att ni ska slippa bilda egna bilder av resan, kommer här en kavalkad av verklighet. Till er hälsa och kärlek, som man säger på franska.  

Det som skulle ses var i korta drag gammal sten i olika konstellationer. Bland annat en lite halvgammal kyrka med betonginslag, som ju faktiskt inte alls är att klassa som gammal sten. 

Sagrada Familia

Barcelona har tydligen dessutom begåvats med en alldeles egen triumfbåge, vilken jag lyckades springa på när jag gick till busstationen. Snajsigt, och ytterst skrytigt. Känner plötsligt ett enormt behov av en triumfbåge.  

Båge av triumf

CSN betalade linbana upp på berget där vi fick se mer gammal sten och Kataloniens flagga. De pyttesmå fåglarna bakom flaggan glidflög på uppåtvindarna kring berget. Underhållande. 

Linbana, modell skidlift

Gammal sten med tillhörande vegetation

Katalansk flagga och fåglar som roar sig

Såhär fina var det svenska sällskapet. Han som är finast fick en egen bild. 

Ze gang

Viktor älskar den här bilden mer än sin iPhone

Spanien slog Frankrike i med ynka 0,11€. Rekordet ligger nu alltså på 0,72€ nästan drickbart vin. Sedan åt vi nästan pyjamas, och Gunnar fick sig en alldeles egen musikant. Inga konstigheter. 

Typiskt överkomligt vin

Alla vet att det betyder ananas med glass..

Och här har vi alltså musikanten, i egen hög person

Drack drinkar gjorde vi också. Min innehöll uppskattningsvis 98% alkohol, 2% rohypnol och ett löv. Viktors innehöll ananasjuice och en mixad smurf. 

"Mojito"

"Barcelona special"

Sammanfattningsvis då. Bra resa. Tråkigt för smurfen.

passerad komposition?

Fick en plötslig ingivelse om att det kanske är på tiden att lära sig det franska språket, varpå jag till min egen totala förvåning började förkovra mig i diverse mystiska tempus.

Efter timmar av förkovring har jag nu insett att mina många timmar av tidigare ickeförkovring gett tydliga ickeresultat, vilket obönhörligt resulterat i ganska rimlig avsaknad av konjugeringskunskap.

Hoppas och ber att detta kan avhjälpas, helst medelst magi, då jag har en tendens att ogilla uttröttande studier.

skärmdump??

välskyltat

Det finns många roliga skyltar. För att inte visa vilket stort huvud jag har, eftersom alla svenskar tydligen besitter ett sådant, kommer jag nu demonstrera likväl franska som svenska skylt-missöden.

Håll till godo!

Inleder starkt med lite av en Fransk klassiker. Varför i hela friden väljer folk att campa precis vid skylten med ett överkryssat tält på? Vissa säger kulturkrock, andra säger oförklarligt.

Östergötland har också en tendens att leverera i de mest oväntade situationer. Har en svag känsla av att snöröjning inte är deras paradgren. Östergötlands enda snöplog kommer alltså användas till att ploga den här trappan. Känns rimligt.

Den här är till alla er rektorer som dagligen sliter ert hår i vårt avlånga land. När budgeten fallerar, nedskärningarna är ett skämt och lärarna gråter, kom då ihåg att ni kommer bli rikligt belönade! Största gravstenen på kyrkogården tillhör nämligen, just det, en rektor!

Uppmärksamma särskilt noteringen om att "lärjungar reste vården". Det är ju nästan så man blir tårögd!

varför vill folk bo i norra Sverige?

Hösten har till slut kommit till Toulouse. Den hittade hit också, trot eller ej.

Det är fint med höst. Särskilt när man vet att den inte kommer följas av 5 månaders totalt mörker och permafrost.

dråll

Vad gör du nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig? Det var alldeles för längesen vi sågs.

Hej KP. Jag är en tjej på 22 jordsnurr, som gillar sömn och sirop de thé pêche. 

m på utflykt hos de prickiga bokstäverna

Den franska viljan att göra livet lite mer komplicerat än nödvändigt, han än en gång slagit sitt färdighetsslag.

Eftersom "europastandard" verkar vara franskans fulaste ord, har fransmännen bland annat snott ihop ett alldeles eget tangentbord.  Detta framtaget endast i syfte att göra skrivandet så långdraget och irritationsfrämjande som möjligt.

Genialt att behöva trycka in skift för att åstadkomma en ynka liten punkt. Detta kan i och för sig förklaras med att franskans meningar generellt är längre än kinesiska muren i dess glansdagar. Utropstecken kräver dock bara en, totalt felplacerad, tryckning.

A är en ganska ovanlig bokstav, och är därför placerad på den mest avlägsna platsen på tangentbordet. Q däremot, är lite finare och kräver därför en mer central placering. Är det inte logiskt, så säg?

Hqhqhqhqh är det nya svarta, och jag sväljer stoltheten och inser att jag nu skriver ungefär lika snabbt som en godtycklig femåring.

Peace out!

trubbel

Har jag sagt att jag älskar Olle Adolphson? Han var ju tametusan ett geni.

en croissant på den, tack

Allra bästa Viktor, med med världens sämsta blogguppdatering, har begåvat Toulouse med sin närvaro den här helgen. Jag är en glad campare!

För att komma hit fick Viktor sitta många timmar på ett tåg, men han slapp i alla fall sitta på golvet. Till golvets försvar ska tilläggas att golvet hade heltäckningsmatta. Typiskt inbjudande!

I Frankrike gillar man att inte jobba, samt när saker går långsamt och är sjukt komplicerade. För att göra tillvaron lite mer spännande för befolkningen tog därför den franska överheten chansen att ställa in alla världens tåg under fredag förmiddag. Turligt nog är Frankrike inte allsmäktigt, och kan därför bara ställa in sina egna tåg. (Inte ens SJ kan få tågen att stå stilla någon annan stans än i Sverige. I alla fall inte till någon större utsträckning.)

Hur som helst. Tåginställningscirkusen gjorde det svårt för stackars Viktor att förflytta sig. Det hela blev helt enkelt väldigt franskt.

Sammanfattningsvis då. Det gick långsamt, blev sjukt besvärligt, och inte fan kunde han jobba heller.

swedeliswedbank levererar!

Har äntligen återfått kontakten med mina pengar! Drog just en riktigt stor, norrländsk suck av lättnad.

Jag tackar ödmjukast alla inblandade för hjälpen.

we call it a "fika"

Fransmännen och deras mystiska kaffevanor fascinerar mig dagligen.

När man beställer en stor kaffe i det här landet, får man en mängd som i Sverige skulle betraktas som en liten skvätt. Frågan är vad man får om man beställer en liten? Jag ser framför mig en kopp där någon hällt i lite kaffe, skakat runt det lite så att kanterna på koppen blir bruna, vartefter överbliven vätska hällts ut.

Mjölk i kaffet är en ynnest, och en latte ska man inte ens drömma om. Eftersom vi svenskar tydligen är ensamma i världen om att gilla vit animalisk sörja från kor i vårt kaffe, uppstår ibland skrattretande situationer.

I skolans bar finns en mjölkförpackning. Den har troligtvis stått där sedan 1800-kallt, och tas bara fram på befallning. Varje gång vi svenskar frågar efter mjölken utspelar sig samma scenario. Mjölken tas fram, och utgångsdatumet kollas noggrant. Därefter involveras varje levande själ bakom disken i den stora lukt- och provsmakningsorgien för att utröna om mjölken fortfarande är drickduglig. Hittills har UHT-behandlingen gjort sitt jobb, och vi har glada gått därifrån med en liten skvätt kaffe med odödlig mjölk i.

Vad som händer när mjölken tar slut, alternativt antar en grön nyans, får framtiden utvisa. Min gissning är att mjölkens tid då är förbi. Hoppas innerligt att jag har fel.

mmm...sirop de thé pêche

Helgen har levererat diverse upplevelser av god natur.

Medelhavet gjorde det Medelhavet gör bäst. Det vill säga försåg oss med bad, snorkling och stora fiskar som ingen tror på att jag faktiskt såg. Är glad att jag klarade mig undan den illasinnade träningsvärken som verkar ha drabbat halva laget, efter alldeles olagom mängd fysisk aktivitet.

Judo är ett annat bombsäkert tillvägagångssätt för den som vill dra på sig krämpor både här och där, vilket idag bevittnades efter bästa förmåga. Det visade sig att uppladdning på en strand var bra uppladdning, och den skrockfulle skulle nog anta att det eviga vinnandet var den svenska hejaklackens förtjänst.

aah, flugsvamp!

Varför ska jag alltid tända den förpåskade skärselden? Ibland är det typiskt vettigt att bara vara tyst. Det blir så mycket bättre stämning då.

I detta fall visade det sig dock att det inte bara var jag som var sugen på lite eldkastning. Mitt initiativ gjorde bara det hela lite mer varmt och mysigt. Sort of.

Jonatan får säga vad han vill. Kvinnan är ju värdelös.

jag har i alla fall blå ögon

På metron hem ikväll utspelade sig följande ytterst roande scenario.

Tre svenska tjejer sitter avslappnat och pratar på svenska, som sig bör en alldeles vanlig kväll på metron. Random, troligtvis fransk tjej sittandes bredvid väljer att utbrista "Kommer ni från Sverige!?" varpå vi snällt svarar att, jaa det gör vi allt. Den godtyckliga, troligtvis franska tjejen meddelar exalterat att hon minsann varit i Sverige, att Stockholm är en fantastiskt stad och att, citat " Swedish girls are so beautiful, it's disgusting!"

Jag älskar människor som älskar mig! Det var i alla fall lite så jag valde att tolka det.

Peace out!

ingvar, jag tror att jag älskar dig

I R8 befinner sig just nu tre, mycket lyckliga, svenska tjejer. 

Gårdagens tur till IKEA var enligt ganska säkra källor det bästa som hänt Sarah sedan eldkvarn brann, eller i alla fall sedan hon tog sitt pick och pack och begav sig till sydligare breddgrader. 

Övriga två är nästan lika glada, på gränsen till euforiska faktiskt. 

Själv har jag fortfarande livmodern i halsgropen efter att ha försökt förklara det roliga i den här bilden för en mycket vänlig fransman, utan vilken hela utflykten varit näst intill omöjlig att genomföra. 

Super Ultra Merci Beaucoup, som man säger på franska. 

40 kr bio - taget!

Har varit på middag och bio med min maräng och hennes kompis. Maräng = marraine = fadder av honkön, just for the record.

Hon är snäll och bra och pratar långsamt så att jag förstår. Typiskt lyckad combo.

Är ganska nöjd med kommunikationen också, tror banne mig att det börjar ljusna på Kameruns avbytarbänk.  Lyckades med stor framgång förmedla mina önskemål om film, och sedan dessutom förstå det mesta och skratta på rätt ställen ibland.

Comment font les femmes får helt klart ett gäng toasters. Rolig och lite tänkvärd. Framförallt för tre kvinnor i sina yngre bästa år, som alla studerar till heltid-och-lite-till-jobbare.

Att jonglera handlar inte om att fånga, utan att kasta. Kom ihåg det.

vive la france!

Det bästa med skolväsendet i det här landet är att halva CSN inte går till att köpa kurslitteratur. De jobbar inte så helt enkelt.

Här får man i stället kompendier i mängder. Den varma känslan av mellanstadium sprider sig!

Fast nu ljög jag lite. Det bästa är egentligen den fantastiska lunchen, och att man har blygsamma 2 timmar på sig att avnjuta denna! På en god andraplats kommer nog kaffekortet för 8 euro som ger mig obegränsad mängd kaffe under hela året.

Hur som helst. Någonstans långt uppe på listan kommer i alla fall min o så älskade kompendiesamling!

nu blir det skamlös reklam!

Har med lite hjälp från Sofia Johnsen kommit på att torrschampo kan vara Guds gåva till människan.

Vill dock poängtera att ingenting någonsin kommer putta ner Treo från förstaplatsen på Guds gåvolista.

toulouse by bike, by night

Typiskt bra nivå att ta sista metron in till stan, efter att dessutom snudd på ha missat densamma. Den eviga frågan är då bara hur transporten hem ska lösas. Därom de lärde skola tvista. Efter måttligt långdraget seriöst tvistande kom vi fram till följande.

Vi tyckte att flera transportmedel var bättre än ett, och valde därför att cykla både hem och tillbaka till stan innan vi slutligen bestämde oss för att ta en taxi. Mycket effektivt tillvägagångssätt. Resultatet blev att tiden för hemkomsten obönhörligt tickat iväg så till den milda grad att vi med gott samvete i stället kunde tagit första metron hem.

Ju fler ingenjörer desto sämre soppa, som man brukar säga.

ja, vi elsker dette landet

Okej, goda och dåliga nyheter.

Vi börjar med de goda, det har en tendens att höja stämningen.

God nyhet 1 är att jag blivit tillfrågad om att vara med i ett handbollslag. Ska provspela på tisdag! De verkade dessutom tycka att det är helt okej att värva en halvskadad, ofransktalande och dessutom sjukt ringrostig spelare. De måste verkligen ha brist på folk!

God nyhet 2 är att jag fick glänsa ordentligt på dagens ekonomilektion.

De dåliga nyheterna är att jag, på samma ekonomilektion, blev tilltalad som l'Erasmus, varpå jag svarade helt korrekt och därmed måste förflyttas till annan kurs. Det är tydligen inte okej att utbytesstudenterna har bättre koll än urinvånarna. Bara att ge sig på i-Cal igen alltså. Hujedamej!

RDM 2?

Kan med stor säkerhet fastställa att det inte är topp 1 erfarenhet att gå fortsättningskurs i hållfasthetslära utan några som helst förkunskaper i ämnet. Att det hela dessutom föredrogs av en lärarinna talandes mycket mystisk dialekt från 1800 kallt, sannolikt italienska, gjorde inte saken märkbart bättre.

Känslan som infann sig går inte att med ord beskriva. Ett rimligt antagande är dock att huvudvärken jag ådrog mig kommer sitta i ett par dagar till. Bild för att förtydliga sinnesstämningen, se nedan.

"Ledsna flickan", en klassiker på LiU

Hur som helst. Min nya bästa kompis på IC-departementet har än en gång viftat sitt trollspö, och det visade sig att grundkursen går nästa termin. Förflyttning med omedelbar verkan, thank you very much. 

pappa, den här är till dig!

Tänkte att ni kanske var intresserade av vädret..?

Bör tilläggas att klockan i skrivande stund är 22.35 och det är 22 grader ute.

Peace out!

paradoxalt

En alldeles välmenande fransman sa idag; "Anna, du pratar bättre franska än de flesta fransmän pratar engelska!"

Den stora frågan är om det säger mer om mig, eller om fransmännen?