tack

Somliga skriver brev, skickar nyponsoppa, tappar snören och gråter glädjetårar. Andra vill att somliga ska veta att de är uppskattade.

det bådar inte gott

Jag hör ett oroväckande klickande när jag sväljer. Om jag blir förkyld igen, så kommer jag ta mina samlade besparingar och snabbast möjligt bege mej till Alligro för att inhandla ett nytt immunförsvar.

känn ingen sorg

Jag kom just på att det snart bara är två månader tills jag måste lämna Jill för att bege mej till Nordirland, och därefter Svedala. Paniken sprider sej. Det kommer rakt inte att fungera!

jobb, någon?

I dessa lågkonjunkturens tider, ska jag nu ställa en fråga som säkert kan glädja någon.

Är du arbetslös och känner att du vill ha ett jobb från och med juni?

Överta min plats i alperna, och möt den schweiziska kulturen med en twist av northern irish accent. Ta hand om tre små barn som kan allt förutom att äta, och lev livets glada dagar i Veysonnaz. Det enda du har att förlora är din engelska dialekt, eftersom den på ett mirakulöst sätt kommer bli ack så mycket mer irländsk än du någonsin kunnat tro.

Själv ska jag hem och slita i skogen, vartefter mitt slitande kommer att utföras på annan ort, troligtvis Linköping. Vilse i Ryd och faddrar och nolle-p. Det är inte ens min disk, osv. Jag längtar redan!

nutida sjukdomshistoria

Hur vet man när ett barn är för sjukt?

Stackars Edmund har fått dunderförkylningen Orvar, och han är verkligen helt utslagen. Det rinner gröna vätskor med intressant konsistens ur alla kroppsöppningar. Det som gjorde mej mest orolig var den gröna slem som valde att pretty much spruta ur den stackars ungens ögon.

Idag funderade jag seriöst på att ringa 112 när han, som knappt kan säga sitt namn, valde att utbrista; Me too hick!

Sedan kom jag på att jag inte visste vad Schweiz motsvarighet till 112 hade för nummer, så det blev ju som tur var rent inget av. Tacka gudarna för det.

hej alla glada!

Som säkert hatar mej nu, eftersom min uppdatering under den senaste tiden lämnat mycket övrigt att önska.

De goda nyheterna är;

1. Mamma har varit här, och det var sjukt trevligt.

2. Vi hade the best time hos Anita och Lennart.

3. Vädret var inte överjävligt... Hela tiden.

4. Som en direkt konsekvens av vädret (se punkt 3.) är mammas knän lyckliga som räkor och håller henne fortfarande rättuppstående.

De dåliga nyheterna är;

1. Jag är förkyld till tänderna. Det nyvunna immunförsvaret visade sej vara inbillat. Vilken besvikelse.

2. Det är snöstorm. Norrland har tydligen lyckats dra nitlotten i sportlovsveckolotteriet, när det kommer till vädret i Valais. Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall. Pessimistkonsulten, ftw.

love

Mamma kommer på måndag, och jag ser Borat och skrattar högt för mej själv. Livet är på topp!

då står vi här igen

Inför ett vägval. På grund av bristande initiativförmåga kommer jag inte att bege mej ut på några vildare äventyr under morgondagen, då jag varit alltför förslappad för att arrangera en sådan utflykt.

Jag kommer istället att hänge mej åt turistkrig, ännu en gång. Det ryktas att man får gå före i köerna om man bär utklädnad. Men svaret är nej, jag kommer aldrig mer att synas bland folk i grön fat suit och skägg.

Valmöjligheterna är alltså följande.

1. Leka självplågare, stiga upp i ottan (8.00) och därefter inte behöva använda det tunga artilleriet i krigsföringen.
2. Njuta av livet, stiga upp när det faller mej in, och sedan ringa in halva luftwaffe som förstärkning.

Valet är redan gjort. Sömn är sjukt väsentligt, och dessutom en väldigt underskattad form av njutning. I alla fall om tidpunkten är den rätta. Morgondagen kommer därför troligen bli ihågkommen som dagen D. Skicka fram kanonmaten bara.

what are you born to do?

best at everything

you are the social person who make usefull contacts. you introduce important people to influencial people and always reap some sort of reward as a result...but you dont enjoy the spotlight as much. you prefer to stay in the back as there is more room to strech and you like the feeling that you are the one with the power and most of the time that is true... you will do well in almost any field you know how to flater without being to obivous and you can make just about anyone like you

Alltså alla dessa tester. Jag blev för övrigt världens fulaste hund.

carnaval

Det roliga är att jag är medellängd. Eller i alla fall om jag varit en centimeter längre. Utkländnadskosymer är tydligen inte gjorda för kvinnor en centimeter under medellängd. Resultat - Jag ser otroligt tjock ut, och jag ser inte alls ut, eftersom hatten trillar ner över ögonen hela tiden.

Det jag ska föreställa är i alla fall någon typ av irländskt sagoväsen. De är gröna små varelser med skägg. Om man hittar en sådan någonstans i de irländska skogarna ska man genast tvinga den lille saten att leda en till hans gömma med guld. Chansen att det någonsin ska hända är väl ungefär lika med att hitta skatten vid regnbågens slut, men i alla fall.



Hur som helst. De kallas för leprechauns, och jag kommer bli sjukt söt i skägg.

lost in translation

Idag valde en av familjens vänner att fråga, på bästa franska, om jag tyckte att livet som au pair var hårt. Jag svarade, på bästa franska, att jaa livet är sjukt hårt, jag är nästan död. Detta leder till att Helen på något sätt missuppfattar situationen och tror att jag på fullt allvar menar att livet är hårt.

Idag har jag alltså sovit till kl 09.50, då jag vaknade av mej själv hela tio minuter innan väckarklockan. Efter det åt jag frukost och gav mej ut i backarna där jag slogs med de holländska turisterna i två timmar. Sedan slog jag mej ner i sn solstol och åt lunch. Jag blev kvar i tre timmar. Efter att jag pallrat mej upp ur den otroligt sköna solstolen med reklam för Ovomaltinechokladen, åkte jag ytterligare några åk vartefter jag åter begav mej till solstolen, köpte en twix och blev kvar i ytterligare en timme. Sedan kände jag att jag fått nog av skidåkning for one day, och åkte hem.


















Livet som au pair är hårt. Särskilt dagar som denna.

janne, vi måste ta ett snack du och jag

Jag är fortfarande på väg till Jerusalem. Börjar bli mer och mer övertygad om att jag aldrig kommer att komma fram.

åter på banan

Jag har inte åkt skidor utan barn på 10 dagar. Desperate, enligt Roger. Ganska skönt, enligt mej. Nu är jag sjukt sugen på att ge mej ut i backarna igen, och hela morgondagen ska vigas åt att slåss med turisterna. Det kommer bli kanon!

För övrigt så valde Veysonnaz snällaste skidlärare idag att kläcka ur sej; Anna, you are starting to behave like a local. Vilket tydligen är den finaste komplimangen man kan få. I alla fall i en skidbacke.

my munchkin

Så himla söt. Kramgoaste ungen i världen.

en hård prövning

Ungefär hur irriterande är det när en människa i ens närhet är otroligt lik en annan människa, vartefter resultatet blir att man spenderar all sin tid funderandes över vem personen i fråga är lik? Jootack, jag vet precis hur irriterande det är.

Den goda nyheten är att problemet nu är löst, då min look-alike nu äntligen funnit sin like någonstans långt inne i min sardinhjärna. Det visade sej vara ingen mindre än Birgitta Andersson som under tre dagars tid valt att springa framför näsan på mej.

Nu kan jag sova gott om natten igen. Vilken lättnad.

barn, omsorg och hängivenhet

Faster Anita, alltså inte min faster Anita, utan Rogers faster Anita är här min sina två barn. Idag chillade jag alltså med fem barn. Igår var vi ute och lekte i snön, och två av grannbarnen valde att komma över. Resultat - sju barn.

Barnomsorgen i det här landet är under all kritik. Dags att starta ett dagis, kanske?

För övrigt så valde jag att bygga ett stort jädrans legoslott idag. Eller jag vill ju gärna påstå att det var barnen som byggde, men om sanningen ska fram så är det väl bara att erkänna att jag satt minst en halvtimme även efter det att barnen gått och lagt sej.

Jootack, jag lovar att söka hjälp. First thing in the morning. Till mitt försvar vill jag bara säga att jag är sjukt stolt över mitt slott, och det pryder nu köksbordet i all sin prakt.

depraverad

Jag har blivit "one of those women". Jag trodde aldrig att jag skulle ramla i den fällan. Eftersom jag är av naturen lat så trodde jag i min enfald att jag satt säkert, men ack vad jag bedrog mej.

Med förundran ser världen på när kvinnor, och då pratar jag om kvinnor i allmänhet, springer framför och efter sina män och sopar utav bara fanken. Män, och då pratar jag om män i allmänhet, har en förmåga att, helt utan skuldkänslor, sitta och titta på när kvinnorna sköter markservicen.

Själv har jag tidigare tillhört kategorin barn. Barn har, liksom män, en förmåga att inte se disken på diskbänken, smulorna på bordet, smörpaketet som skriker att det vill tillbaka in i frysen.

När det väl slagit om är det kört. Jag inser själv att nu kommer jag för all framtid att se disken, smulorna och smörpaketet. Det går inte att igrorera, och det kanske är lika bra att accpetera att patriarkatet tillslut tagit ut sin rätt. Även i min egen, ack så jämlika, generation.

my goodness

Jill åt just ett djungelvrål!

sveriges nationalsport är inte rugby

Finns det någon som kan tala om för mej exakt vad rugby går ut på? Slutsatsen jag har dragit efter att nu ha sett snart två matcher av denna underliga sport, är att huvudsyftet verkar vara att få kramas hårt och länge med sina motspelare. Sedan kanske man kan få tag i en liten boll med udda form som man då, om man har tur, hinner kasta innan någon kramar dej hårt och länge. Hur poängen sedan utdelas är fortfarande ett mysterium. Publiken ser glad ut i alla fall, och det är ju det viktigaste.

Här väljer folk att skrika underliga saker när spelarna har kramats extra hårt och länge. De skriker också när Irland, som enligt all logik borde vara de gröna, får poäng av outgrundlig anledning.

Irland leder just nu med 20-10 mot Frankrike, vilket jag antar att ni hade en brinnande lust att få veta.

prioriteringar

Idag frågade Helen vem jag skulle ta med mej hem om jag fick välja mellan Edmund och hunden. Jag svarade hunden, utan att tveka! Dock med glimten i ögat, förhoppningsvis.

Fast om det kommer till kritan... Jaa, vi får väl hoppas att jag aldrig ställs inför det valet. Det skulle bli lite som Sophie´s Choice.

det var bara en tidsfråga

Jag skulle inte ha sagt det, när det inte fanns något trä att tillgå. Jag vet, det var korkat och att utmana ödet. Nu får jag betala priset.

Mitt vänstra knä har fått en funny-looking bula på utsidan och det knakar märkbart när jag böjer det. No need to worry. Det löser sej, som man säger. Lite ibuprofen på det där så, som jag säger.

Skidor som inte löser ut av en liten snöhög är också en fördel, har det visat sej.

justfuckinggoogleit

Jag är ett geni. Vissa håller inte med. Nu har det hänt för andra gången, vilket jag tycker är lite i överkant.

Jaja, jag har fattat. Googla först, fråga sen.

lektyren

Alltså jag tror att Arn kan vara det mest överskattade i den svenska nutidshistorien. Kanske med undantag för Jan Guillou.

prekärt, eller hur det nu var

Det positiva är att mitt ord faktiskt finns på det språk jag nu spenderar större delen av dagarna med att försöka konversera på. Det negativa är att det kanske inte har fullt samma betydelse som sin "svenska" motsvarighet. Detta leder till prekära situationer.

För övrigt är jag som alla vet the master of verbal upphakning, vilket leder till att jag snabbt tar till mej och börjar överanvända ytterst användbara ord. För tillfället är actually, desperate och "ochk" topp tre på nykomlingslistan.

För er som inte är jätteorienterade i den nordirländska djungeln, kan jag meddela att "ochk" är ett mycket användbart ord som betyder något i stil med svenskans "meeennnååååhhhh".

paniken sprider sej

Det finns en risk att jag blivit kvällstrött och snudd på morgonpigg. Jag vet, det är emot mina principer att ens erkänna en sådan sak. Ibland måste man dock inse fakta och sluta blunda för det uppenbara.

Jag har valt, att de senaste två dagarna vakna innan väckarklockan som är ställd på den inhumana tiden 07.00. Jag väljer också att stupa i säng senast kl 23.00, och därefter somna som en död säl.

Vad är uppe med att jag blivit personlighetsförändrad? Jag är rädd. Liten, rädd, och snudd på morgonpigg.

som korv och korvspad

För övrigt så valde ju vissa att köra on the rocks.

en liten semester

På fjärde dagen hemkommen från Verbier. Dock inte över berget, för vädrets makter är inte alls emot dej som du säger Anna. Det blev alltså bil-tåg-buss i stället. Men lika glad för det var jag, men gladast blev nog... benen!

En underbar helg var det i alla fall. Tack till farmor och farfar, för barn- och hundpassning. För Jill is a very posh dog?

Hur som helst. Det var trevligt att pappa kom och hälsade på. Som present fick jag djungelvrål och diverse produkter från apoteket. För spoiling their little girls, thats what daddy´s are for. I alla fall om man ska tro Helen. And yes, those were her exact words.

frånvarande

Är på väg till datorlöst land. Det där var inte riktigt sant. Vad jag försöker säga är att jag åker till Verbier imorgon och stannar till måndag. Uppdatering kan ni alltså se er i stjärnorna om de närmaste dagarna. Tjiiing!

dålig vana

Känns som att det börjar barka med mathållningen när man äter middag två gånger per dag. Kan inte hjälpa det. När jag sitter och ser barnen äta blir jag så sjukt hungrig att jag bestämmer mej för att det nog är en bra idé att äta middag klockan fem, after all. Sedan när det äldre laget börjar duka fram middagen vid åttatiden, har middag nummer ett sjunkit undan, och jag är redo för laddning nummer två. Varför inte, tänker jag. Jeansen håller ju på att ramla av i alla fall.

din sol, din himmel, dina ängder gröna

Bitterfittan av Maria Sveland är en bok som alla borde läsa, män som kvinnor. Jag har verkligen inte flytt till töntteneriffa, men jag slipper i alla fall januari i Sverige. Kommer i stället hem lagom till den svenska sommaren.

För det är väl något visst med svensk sommar?

den avslappnade stilen

Jag är inte dum, jag förstår när det måste till en förändring.

Kliver upp på morgonen, tar en dusch, och klär mej i ytterst vanliga kläder. Jeans, svart polo och grå kofta, för att vara exakt. Går upp för att äta frukost och alla tittar förvånat på mej, inklusive Edmund 2,5 år.

Roger; Anna, you look very smart today!
Anna; Hmm, not really, do I?
Roger; Maybe it´s because you always run around in your ski clothes?

Jootack, jag har fattat. Till och med barnen sätter frukosten i halsen när jag tagit på mej kläder. Det är hög tid att bli mer fåfäng, eller åtminstone krypa ur superunderstället.

relativitet

Tid är verkligen ett intressant fenomen. Det tyckte Einstein också. Vi har så mycket gemensamt, den glade vetenskapsmannen och jag. Kärleken till fysiken till exempel.

Hur som helst. Tiden springer för tillfället.

och nu, vädret

Snöstormen är över. Idag sken solen över Valais, och det tinade så att de stod härliga till. Under dagarna med snöoväder har det dock hunnit dimpa ner över en meter snö. Skidsäsongen kommer alltså inte vara över alltför tidigt ser det ut som. Det ska för övrigt snöa imorgon också. Just nu är utsikterna för mer snö ytterst små, eftersom inte ett moln finns att skönja på himlen. Urinvånarna säger att de aldrig har sett så här mycket snö här någonsin, och någonsin är ju sjukt länge.

förvånad, misstänksam, lycklig

I morse vaknade jag upp och hittade till min förvåning två alldeles vuxna människor i den annars så tomma våningssängen i Edmunds rum.

Förklaringen var att de, efter hemkomst ca kl 02.00, lyckats trasa sönder sin säng till den milda grad att den inte längre var brukbar.

Hon säger att hon vid tidpunkten för själva demoliseringen var i badrummet. Detta kan diskuteras, men faktum är att sängen i nuläget ser ut som plockepinn.

allting har en rimlig förklaring

Det sägs att en bild säger med än 1000 ord. Då kanske ni själva kan förstå varför det är bättre att åka skidor i alperna än i Sverige?

vädrets makt

Under en period på 16 dagar kunde inte ett moln skådas på himlen över Veysonnaz.

Sen blev det bara vitt. Jag skulle säga att jag bor i ett moln. Molnet släpper ifrån sej snö i stora mängder. Det är vitt.

ålderstecken

Jag tror att jag börjar bli gammal. Rättelse; Jag tror inte. Jag vet. Det är de små tecknen som tillsammans har bevisat för mej att jag börjar bli gammal, på riktigt.

1. Fick idag på ett smärtsamt sätt erfara att jag inte är lika böjbar som tidigare. Att göra kullerbyttor på trägolv är inte att rekommendera vid 19 års ålder.

2. När man kan säga; "Jaa, det där var ju 10 år sedan" inser man plötsligt att åren sprungit iväg.

3. Jag frågade barnen hur gamla de trodde att jag var. Fick svaret 35. Smärtsamt.

4. När man väljer att se "På Spåret" från Schweiz på SVT Play, är man inte gammal. Man är snudd på döende. Dessutom ytterst udda.

Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att tiden går otroligt fort. Fast det är väl så man säger att den gör, när man har roligt.

sömn är underskattat

I morse steg jag upp tio över sju. Efter att barnen tagit sej iväg till skola och dagis somnade jag igen. Vaknade nu.

Jag tror att jag älskar att sova.

imorgon puder

Sa jag att det behövdes mer snö? Vädergudarna och jag är så sjukt tajta att jag bara behövde andas ett ord om snö, så kom den. Det snöar katter och hundar. Som man säger. Eller kanske inte.

skidservice tack

När folk stannar för att ta av sej skidorna har det gått för långt. Det var inte snö med inslag av sten. Det var berggrund med inslag av snö.

Jag valde att behålla skidorna på. Det är alltså hög tid för upprustning.

Dagens visdomsord: Åk inte Tortain när det inte snöat sedan förra året.